- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
145

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRINSESSAN SINGORRA.
I4~
böljorna. Prinsen blef sa förd genom hafvet och stan¬
nade icke förr, än han kom uti hafsfruns gård. Men
hafsfrun har sin sal djupt ned på hafsbotten, och den
glimmar af guld och dyra stenar, både innan och utan.
Prinsen dväljdes nu i den präktiga borgen och
träffade der mänga andra ädla konungabarn, och ibland
dem var en ung prinsessa, som hette Singorra; hon hade
varit der i sju runda år och visste många hemliga ting.
Ja, konungasonen och Singorra fattade en stor kärlek
for hvar andra, och de lofvade hvar andra sin tro och
ära, så länge de månde lefva i verlden.
En dag lät hafsfrun kalla prinsen och sade: »Jag
har väl kunnat märka, att din hug leker till Singorra,
min tärna. Nu vill jag sätta dig tre prof före. Om du
fullgör dem, vill jag gifva dig henne och orlof att draga
hem till dina fränder. Men om du icke gör hvad jag till¬
säger dig, skall du stanna här och tjena mig i alla dina
dagar.» Ja, prinsen kunde icke mycket svara härtill.
Då förde hafsfrun honom till en stor äng, som var tätt
bevuxen med grönt sjögräs. Hon sade: »Det må blifva
ditt första prof, att du skall skära allt gräset och sätta
det åter upp, hvarje strå pä sin rot, sä det frodas och
växer som tillförne. Men allt skall vara redo i afton,
när solen gläder sig.» Dermed gick hon sina färde, och
prinsen begynte att skära och skära, allt hvad skäras
kunde; men det hade icke töfvat länge, förr än han
kunde se och märka, det han aldrig skulle gå i land
med sitt prof. Då satte han sig ned på ängen och
grät bitterligen.
Sv. Folksagor. IO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free