Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RRJiVSRSSAiV SINGORRA. I-j
Jäg gör upp eld, min fru!» svarade den andra dockan,
som stod pä golftiljan. Det gick så åter en stund, och
käringen ropade tredje gången:
»Singorra min!
brinner det ännu?»
»Ja, gör det sä, min fru!» svarade den tredje dockan,
som stod vid tröskeln. Men när det blifvit dager, kom
hafsfrun sjelf gåendes i jungfrustugan, och man kan väl
tänka, att hon inte blef god, när hon fann buren tom,
och ingen der inne utom dockorna, som stodo på golfvet
och stirrade. Då lopp hon ned till stallet, för att se
efter sina fålar: men inte fick hon någon tröst der heller;
ty bägge de svarta gångarena voro borta, och kunde hon
häraf väl förstå, att konungabarnen flytt sina färde.
Hafsfrun blef nu öfvermåttan vred och mente, att
de bägge rymmarne icke skulle ha gjort henne det för
intet. Hon ropade derför sin dräng och sade: »Skynda
dig och sadla min egen bock, som tar hundra mil i
steget. Rid så bort, och fånga både smått och stort!»
Ja, drängen var genast redo, sadlade käringens bock,
satte sig upp på hans rygg och for af, som när vinden
spelar öfver böljorna. När nu Singorra fick höra gny
och dön bakom sig, kunde hon väl förstå hvad som
var pä färde. Hon vände sig derför till konungasonen
och sade: »Hör du, hur det susar? Nu är det bäst vi
akta oss; för hafsfruns bock är ute och lunkar.» Hon
skapade så sig sjelf och prinsen till två små råttor, som
sprungo och lekte vid vägen. Knapt var det gjordt,
förr än hafsfruns dräng kom farandes i luften, så det
susade om honom. Vid han nu fick se de bägge råt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
