- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
159

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRINSESSAN SINGORRA.
jjg
gny och buller bakom sig, sade hon till konungasonen:
»Hör du, hur det susar? Nu är bäst vi akta oss: för
hafsfruns bock är än en gång ute och lunkar.» Hon
skapade derefter sig sjelf och sin hjertans-kär till tvänne
träd, som stodo jämte vägen; men träden hade inga
rötter. Knappast var det bestäldt, förr än drängen kom
ridandes pä sin bock och for fram, så det hven i luften.
Vid han nu fick se de-bägge träden, tänkte han för sig
sjelf: »Inte kunde det väl vara dem, som min matmoder
menade.» Han red så förbi och vände slutligen tillbaka
med oförrättadt ärende. När han nu kom hem, stod
hafsfrun ute på sin gård och frågade: »Nå! har du
sett dem?» »Nej,» svarade drängen, »jag såg ingenting,
utom tvänne träd, som stodo vid vägen.» »Just dem
skulle du ha tagit», sade hafsfrun. »Bad jag inte, du
skulle fånga både smått och stort?» — Käringen var nu
öfvermåttan vred och gaf sig sjelf på väg att jaga efter
flyktingarne. Men Singorra hade nyttjat tiden, och när
hafsfrun kom fram, voro konungabarnen redan ofver
landamäret, så hon icke hade någon vidare makt med
dem.
Konungasonen och den fagra Singorra färdades nu
vägen fram och kommo slutligen upp utur hafvet icke
långt ifrån kungsgården. När så ungersvennen igen¬
kände sin faders gård, fick han en sådan stark åtrå att
fara hem och se, huru det gick hans fränder, om de
ännu voro vid lif. Singorra lade sig med allo härimot,
ty hon kunde väl veta, huru det skulle lyktas; men
prinsen bad så innerligen vackert, så att till sluts kunde
hon icke stå imot hans böner. Konungasonen skulle så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free