- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
160

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

x6o KONUMGASONEN OCH
rida upp till kungsgården; men Singorra skulle stanna
qvar och vänta på hans återkomst. Vid de nu skulle
till att skiljas åt, sade prinsessan: »Ett skall du lofva,
för all den huldhet och tro jag visat dig. Du får icke
tala vid någon i din faders gård; ty dä glömmer du ditt
ord och löfte, som du gifvit mig.» Ja, prinsen lofvade,
att han visst icke skulle tala med någon, bara han fick
fara. Och så for han sina farde, men konungadottern
satte sig vid vägen och grät.
När nu prinsen kom in i sin faders gård, blef stor
fröjd ibland alla hans fränder, och de gingo ut imot
honom med lust och hugnad. Men prinsen var blifven
så underlig; han ville hvarken tala eller svara, utan
lagade sig att genast rida bort igen. Vid han så skulle
fara ut genom borgagrinden, kommo gårdshundarne
hastigt rusande mot honom och skälde hårdt. Då
glömde han sitt löfte och ropade oförvarandes: »Hut!
hut!» Men i samma stund skiftades hela hans hog, så
han förgät sin käresta och allt annat, och det förgångna
syntes honom icke annorlunda än som en dröm. Han
vände så äter till sina fränder och undficks af dem alla
med stor kärlek. Och der vardt fröjd öfver konungens
gård, ja öfver hela riket, att konungen återfått sin enda
son, som så länge varit borta. —
Nu vilja vi gå tillbaka och se, huru det gick med
Singorra, der hon satt och väntade pä sin fästeman.
Hon väntade och väntade; men ingen konungason hör¬
des af. Dä kunde hon väl förstå, huru allt hade aflupit;
hon blef derför mycket bedröfvad och gick undan
ifrån vägen till en liten källa, der satte hon sig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free