- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
172

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Den förtrollade grodan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172
DEN FÖRTROLLADE GRODAN.
När nu året var till ända, och pojken skurit den sista
qvisten af busken, kom den lilla grodan hoppandes till
honom, tackade för hans trogna tjenst och sporde, hvad
lön han önskade sig. Pojken svarade, att han föga gjort
skäl för någon lön, utan ville gerna vara nöjd med livad
hans matmoder aktade gifva honom. Då tog grodan
till orda: »Nog vet jag hvad lön du helst önskar. Dina
bröder äro ute att tjena sig dukar, till att breda pä
eder faders bord om julafton. Här vill jag till lön gifva
dig en duk, hvars make de näppeligen lära finna, om
de ock leta genom tolf konungariken.» Med dessa ord
gaf hon svennen ett bordskläde; men klädet var hvitare
än en snö, och dertill så grant, att aldrig någon har
sett dess like. Då blef pojken öfvermåttan glad och
tackade med många höfviska ord för gåfvan; sedan tog
han farväl af sin matmoder och gjorde sig redo att
med stor hjertans fröjd återvända till sin fader.
Svennen begynte nu sin färd och vandrade hela
dagen igenom utan att möta någon. När det så blef
serla om aftonen, fick han se ett ljus och gick ditåt
för att finna husavara öfver natten. Då igenkände han
samma
herberge, der han hade skilts ifrån sina bröder,
och vid han kom fram, se, då sutto torparesvennerna
der inne, mellan skålar och krus, och åto och drucko
och gjorde sig lustiga. Som nu pojken icke var i stånd
att länge minnas någon oförrätt, blef han glad att träffa
sina bröder och gick fram och helsade dem med stor
kärlek. Derefter tog han till orda och frågade, huru
det gått dem sedan de sist sågo hvar andra, och om de
lyckats tjena sig någon duk att breda på sin faders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free