- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
175

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Den förtrollade grodan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRTROLLADE GRODAN.
’75
att laga sig hem, ju förr desto hellre. Men pojken ville
icke efterkomma deras begäran. Då togo bröderna ho¬
nom fatt, annammade hans penningar och jagade honom
med hugg och slag ut ur herberget. Derefter satte de
sig ned och åto och drucko och välplägade sig som
tillförne. Men den stackars pojken flydde ut i kolande
mörkret och visste icke, hvart han tog vägen, utan
trådde många villa stigar, tills han inte orkade gå längre.
Då satte han sig ned på en tufva och grät bitterligen,
ända till dess han somnade af trötthet.
Bittida om morgonen, innan lärkan sjöng, vaknade
han upp ur sin sömn och begynte åter färdas öfver
berg och dalar. När han så hade vankat både länge
och väl, fann han slutligen en grön stig, och den gröna
stigen ledde fram till den stora gården, som jag till¬
förne omtalat. Vid svennen nu kände igen kungsgården,
blef han öfvermåttan glad och besinnade sig inte, utan
gick dristeligen in och staddes för sin förra matmoder,
der hon satt i högsätet. När så grodan blef honom
varse, svarade hon vänligt på hans helsning och sporde
efter hans ärende. Pojken tog till orda: »Jag har kom¬
mit hit för att bjuda dig min tjenst, om du behofver
den.» Tåssan sade: »Var då välkommen till mig! ty
jag behöfver nu en sven som allra bäst. Om du vill
tjena mig troget, skall din lön icke blifva ringa.» Ja,
svennen försäkrade, att trohet inte skulle fattas, om hon
eljest icke fordrade mer än han vore i stånd till. Gro¬
dan tog så fram en bundt »efsingar» (korta trådar),
räckte dem åt ungersvennen, och sade: »Detta skall
blifva ditt göromål, att du skall knyta en tråd om hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free