- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
182

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Den förtrollade grodan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

j82 DEN förtrollade grodan.
När så året skridit rundt om, och pojken burit upp
den sista qvisten och lagt den vid de öfriga, gjorde
han som grodan hade sagt, tände eld på rishögen och
tillredde ett stort bål. Derefter gick han bort för någon
stund, kom så tillbaka och kringsopade bålet på alla
sidor, så att qvistarne, stora och små, brunno till aska.
Vid han nu sysslade härmed som allra bäst, se, då rann
der upp midt i elden en underskön jungfru; hon var
hvitare än en snö, och hennes hår var så rikt, att det
böljade ned till fotterna som en kappa. Strax lopp
svennen hastigt till och ryckte henne ut ur eldslågan.
Men den sköna jungfrun föll honom i famn med stor
hjertans fröjd och tackade honom, att han frälst henne.
Hon var nu den vänaste och rikaste konungadotter i
hela vida verlden och hade varit »förgjord» af en troll-
packa, som skapat henne till en stygg groda.
I samma stund blef der lif och rörelse i hela gär¬
den, och huset fyldes af hofmän och riddare och för¬
näma jungfrur, som likaledes varit förtrollade. Alla
gingo de nu fram, den ena efter den andra, och hyllade
sin drottning samt den raske ungersvennen, som hade
frälst dem. Men konungadottern ville inte förlora tiden,
utan lät genast spänna hästar för sin förgyllande karm,
och lagade sig i ordning att resa bort. Hon lät der¬
efter kläda torparesonen i silke och kostligt skarlakan,
försåg honom med vapen och annan utrustning, som
det kunnat höfvas en fursteson, och så var den fattige
pojken med ens förvandlad till den yppersta stolts unger¬
sven, som någonsin band svärd vid sida. När nu allt
var i ordning för resan, tog konungadottern till orda:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free