- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
45

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Sjette kapitelet. Om resan till Uppsala - Sjunde kapitlet. Konung Adils svek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvällen åter till, som det syntes, samma gård och
samma bonde moltog dem på samma sätt som förra
gången. De tyckte väl delta bära underligt före, stannade
likväl qvar hos honom öfver natten. Denna natten
blefvo de plågade af stor törst, och som konungen på
bondens begäran stannade qvar der ännu en dag for alt
hvila hästarna, blefvo de om qvällen försökte med
mycket starka stockeldar i rummet, så alt der blef odrägligt
hett och varmt. Emedan nu ej heller någon mer än
konungen och de tolf kämparna kunde utslå dessa prof,
rådde Hrane bonde, att skicka hem till Dannemark igen
allt det öfriga folket, och endast taga kämparna med på
resan till Uppsala. Konungen följde äfven denna gången
det gifna rådet, och tog blidt afsked af bonden, ridande
sedan med kämparna allt norr ut uppåt Svea rike.

SJUNDE KAPITLET.


KONUNG ADILS SVEK.



När de nu kommo inemot Adils slott, gingo alla
borg rama derslädes upp i tornen för att åskåda de stolla
riddarnes tåg. Dessa redo i början mycket sakta; men
då de kommo mot borgen, läto de hästarna känna
sporrarna och satte så af ända mot salen uti fyrsprång, så
att allt flög undan för dem. De blefvo väl etnol tagne;
men Bodvar ropade högt till dem, som togo emot
hästarna, uatt väl ansa dem och noga akta, alt deras
«svansar och manar ej blefve smutsade eller komme i
uolagn. Då delta berättades för Adil, sade han:
uMyc-ulcel fiögfärdiga och storlåliga äro dessa män. Tagen
^derföre och af huggen svansarna och bortskuren
pann-^tofsen med skinnet på alla deras hästar, ingen un ■
udantagen, och lillpyntcn dem på det försmädligaste »
Detta blef noga utfördt.

Emedlertid kommo kämparna till salsdörren. Da
sade Svipdager: «Stor misstänka har jag, att här är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free