Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Nionde kapitlet. Konung Rolfs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
KONUNG ROLFS FALL.
honom dogo de nu alla, lemnande efter sig det största
loford och beröm både för trohet och tappcrhet.
Nu hade drottning Skuld vunnit den seger, hon
àstundat; men hennes man, konung Hjorvard, hade
fallit, och få stodo uppe utaf hela hennes här. Hon tog
sin broders riken under sig; men styrde dem både illa
och en liten tid. Elgfrode vitjade nemligen spåren i
berget hvarje morgon, och då han en gång fann del
fullt af blod, hastade han sin resa söderut till konung
Tore i Götaland. De utrustade en här till alt hämna
sin broders fall; och fingo dertill äfven folk ifrån
drottning Yi-sa uti Uppsala, och är det sagdt, att förbemälte
Woggur var anförare för denna hjelpsändning, och höll
han sålunda sitt löfte mot konung Kolf, ehuru det
blifvit föraktadt. De tågade sedan tillsammans åstad emot
Skuld, och kommo henne oförvarandes uppå, likasom
hon hade gjort med konung Rolf. Hon Mef alltså snart
fången och pinad till döds med de värsta plågor, och
blef detta lönen för hennes ondska och broderinord.
Adil lefde någon lid uti Uppsala, hatad utaf drottning
Yrsa och föraktad af sitt folk för sitt svek och den
ne-sa, han lidit af konung Rolf. Slutligen dog han på det
sätt, att, då han en gång vid ett stort offer red
omkring Disarsalcn i Uppsala, snafvade hans häst så, att
Adil föll ned och krossade sitt hufvud mot en sten;
och tycktes både hans död och hans minne vara föga
hederliga. Men sagan om konung Rolf Krake och hans
kämpar har gått mun ifrån mun öfver hela Norden.
De vana möerna drucko sina unga kämpar till med
Rolf Krakes skål, uppmuntrande dem derigenom till
mod och tapperhet. En stor hög uppkastades till hans
minne; och hans goda svärd Skofnung förvarades i
långliga tider, som en stor dyrbarhet, uppe i det höga
Island hos de stolla slägter, som der bodde. Slutligen blef
också det förkommet eller förstördt, och varade
sålunda icke dess hårda stål så länge som konung Rolfs
minne; uUn har det gält, som det slår uli det gamla
Havamal:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
