- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
56

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Üti OM UOMVvi UtjLV ÜÜTB1KSSON.

FJERDE BERÄTTELSEN.
OM KONUNG ROLF GÖTRIKSSON.

FÖIjSTA KAPITLET.

Göte var en konung benämnd, som i fordomtima
regerade öfver Westergötland, och sades härstamma
finn Oden sjelf. Delta hände i de gamla tider, då
landet ännu var föga bebyggd t, ulan mångenslädes
förekommo vidsträckta skogar, hvilka ingen någonsin hann
tränga igenom. Det hände då ofla, alt männer, som för
någon missgernings skull voro dömda biltoga, d. v. s.
fogelfria, eller som af någon annan orsak ej hade
trefnad bland folket, flyttade med all sin egendom djupt in
uti sådana vildmarker, afröjde skogen, och upptogo sig
små gårdar, hvarest de och deras efterkommande lefde
ofta många år bortåt utan att se några andra menniskor.

Konung Göte plägade ganska ofla förlusta sig med
jagt, och var det hans käraste tidsfördrif. Hände sig
en gång, alt han kom att förfölja en mycket vacker
hjort, och var deruti så ifrig, alt han skyndade långt
framför sitt hoffolk. Hjorten lopp undan inåt
ödemarkerna ; men konungen följde efter, och så gick det hela
dagen. Mot qvällen var han så långt inkommen i
skogen, att han ej förmådde hitta till de sina igen; tillika
voro hans fötter sönderristade af törnen och stengrus,
emedan han kastat af sig mycket kläder för att kunna
så mycket bättre förfölja hjorten. Konungen stannar nu
och lyssnar något lilet; han tycker sig då höra en hund
skälla, och vänder ditåt sin väg, väntande att finna
folk, får också straxt se ett litet hus,, och der utanför
en träl med en vedyxa i handen. Som denne såg
konungen vända sig till gården, sprang han till och dräp
te hunden, sägande: «Ej skall du flera gånger visa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free