Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM ROLF GÜTRIKSSOMS FRIERI. 63
och är del skam, att du, som är en harl, ej törs
tala med qvinnfolk». Härvid härmades konung Rolf
och beslöt att resa; sände derföre bud efter sin
fosterbröder Ingjald uti Dannemark. Denne kom straxt, och
begaf sig nu konung Rolf tillika med Ingjrdd och sextio
välutrustade män på resan till Uppsala, ämnande med
fredlighet börja sitt värf. Kettil måste under tiden sitta
hemma och styra riket, och gjorde han det ganska
nödigt, viljande gerna deltaga i detta äfventyret.
Eu natt vaknar Ingerd, konung Eriks drottning, och
förtäljer för sin man hvilken underlig dröm hon hade
haft. Hon tyckte, nemligen, all hon såg en hop
vargar komma rännande från Götarike hit upp ål Sverge,
och framför dem var ett stort lejon och en liten björn,
men allesammans voro släthåriga} späka och lama.
Hvad tror du sådant betyda, drottning? sade kungen.
Lejonet, sade hon, månde vara en konungs vålnad
eller fyl g ja, men den hvila björnen utmärker någon
kongsson, och vargarna deras följeslagare; och gissar
jag, all del är konung Rolf Götriksson saml hans
fosterbröder, Ingjald af Dannemark, och lär deras ärende
vara fredligt, emedan de tycktes så späka; och månde
konung Ro/f vilja fria Ull vår dotter Torborg. Men
konung Erik ville ingalunda höra talas om, att en konung
öfver så litet rike skulle våga fria till hans dotter.
Nätra dagar derefter förspörjer Erik om konung Rolfs
ankomst, och låter bjuda honom till gästabud till sig;
men da Rolf kom, anviste Erik icke någon synnerligt
hederlig plats åt honom, hvadan han också satt mycket
tyst och olustig i gästabudet. Erik sporde honom
slutligen, för hvad sak han hade farit ifrån Götaland hil
upp. Konung Rolf svarade härtill och frambar sitt ärende
höfveliga: men konung Erik sade: aJag känner Göternas
skämtsamma sed, huru de ofta säga det, de hafva
in-gen mening med. Dock gissar jag edert ärende. Det
vet jag, att Götalandet är litet och edra skatter små;
men i hafven myckel folk hos eder, gifvande dem
efter eder gifmildhet så länge del räcker. Nu är dyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
