Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
OM ÖDA.
han salt mest hemma och styrde landet, och ansågs
han i allting vara mindre man för sig, än brödren.
Dessas land ville Ivar gerna bemägtiga sig, emedan det
låg så passande midt emellan alla hans andra riken.
När nu Ivars dotter, Öda, var fullväxt, blef hon
mycket beryktad for skönhet och stort förstånd; emedan hon
dertill var Ivars enda barn, och skulle en gång ärfva
;i!la hans länder, så ansågs hon mycket rik och kallades
derföre Öda den djup-öda, d. v. s. den mycket rika.
— Helge Hvasse for att fria till Öda, och behagade han
henne ganska väl. Ivar visade sig äfven vänlig mot
honom; men uti ett enskildt samtal med sin dotter
förböd han henne att akta Helge. Sedan sade han för
denne, att Öda af högmod förkastat hans hand,
tvärtemot Ivars enträgna böner. Härpå for Helge hem.
En lid derefter bådo Röreks män sin konung förse
sig med ett godt giftermål, och föreslogo dertill Öda.
Rörek tvekade vid detta, men hans män uppmuntrade
honom. Han lalade då med Helge härom, och bad
honom fara åstad och fi ia för sig. Helge svarade, aall
«förslaget vore godt, samt den lycklig, som finge äga
nÖda. Dock fruktade han samma utgång nu, som
k sist. Likväl ville han göra sin broder till viljes».
Re^le alltså åstad, och frambar ärendet för Ivar, af
hvilken han väl undfägnades. Men Ivar sade, ualt då
(.’Öda försmått Helge, var det oförsigtigt af Rörek all
ubegära henne, då han i allt var sämre, än Helge».
Helge deremot påstod uRörck uti allt vara sig
jemn-ngod, fast han ej var så myckel beryktad i
vikinga-utåg». — Ivar låtsade vara obenägen, dock gick han att
tala vid Öda. Hon svarade: natt derest hon sjelf finge
aråda, skulle Rörek aldrig få hennes hand; dock såge
nhon väl, att hennes vilja nu, som förut, inlet betydde,
«då konungen sjelf annorlunda hade beslutat. Illa!»
svarade konung Ivar, alikar mig dill stolla svar, och
uscr jag, alt du ej längre vill slå under vår lydnad.
cMcn konung Rörek skall likväl blifva din man,
än-■idnck du del icke vill». Härpå gick konungen bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
