Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 RAGNAR FINNER ASLÖG.
omvefvadt med ett nät. Hon hade förut ätit en
hvitlök, samt hade gubbens vallhund med sig, och trodde
hon sig så hafva uppfyllt Ragnars begäran. Hon gick
ej om bord förr, än hon fatt löfte om frid och
säkerhet för sig; hvarefter Ragnar ledde henne in på
kungsskeppet i tältet, och tyckte sig aldrig hafva funnit
vanare mö. De talades vid en stund; slutligen qvad han:
Väldige verldsfader!
Väl du nu gjorde,
Om mön, den milda,
Mig månde nu famna.
Kråka svarade;
Har frid Herren lofvat,
Hålle han den också!
Kråka har kommit.
Konungen låte henne fara!
R ignar bad nu sin skattgömmare framtaga den
guld-sömmade sillkjortel, som Tora hade egt, och böd (\en
u\ Kråka med dessa orden:
Förstår du väl sådant?
Vill silfkjorleln du hafva,
Som Tora-Hjort prydde?
Dig passar den väl.
Lekt hafva de hvita
Hennes händer på denna.
Fager och vänlig
Hon var mig till clöden.
Kväka svarade:
Ej törs jag taga
Tyget, det silfmärkta,
Som Tora-Hjort prydde;
Det passar ej mig.
Kr^ka jag kallas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
