Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 UAGISAR LODEUOKS DÖD.
ändå icke, att det var Ragnar, utan läto honom sitta
qvar. Han höipde då besjunga sina fordna bedrifter
och sina SO strider, och kallas den sången Bjarkamal.
Så lyda några verser deraf:
Vi huggit med svärd.
Har jag ej dröjt länge,
Då jag till Götaland gick
Och gaf Lindormen bane.
Då fick jag Tora.
Folket sedan mig kallat
Lodbrok, alt ned jag lade
Lindormen i striden.
Vi huggit med svärd.
Heldre har dock ung jag vaiit,
När vi öster i Oresund
Öste blod åt fräcka vargar,
Och förskaffade föda
o
At fotgula foglar.
Gällt svärden gnisslade
I goda hjelmar.
Korpen vadade i valblodet,
Och vidt var hafvet blodfärgadt.
1 o
Vi huggit med svärd.
Hårfager möjadräng flydde,
Arla om morgonen,
Och enkans talvän.
Sköldar såg jag spillras,
Stridsmäns lif spilldes.
Det var mig, som ung enka
I högsätet kyssa.
Vi huggit med svärd.
Hvad är härligare för hjeltai,
An främst i spjntslormcn
Falla i sin tär?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
