Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5(i OLuF TKYUt; VASUNS HI.LUl S i NJlNtt.
sin magt vinna dan». Men della skeppet var Ormen
korta, I delsainma kommo tre stora skepp seglande
fram om näset, och efter dem följde det fjerde, ett
öfvermåttan slort och härligt drakeskepp, hvars like i
prakt och storlek de aldrig förr hade sett. Det var
öfverallt måladt och förgyldt, och så långt, att det var
femtioåtta åror på hvar sida, dertill ock så högt, all
dess skeppsbord stodo högt öfver alla andra. Dä blef
ingen tvist mer, ly alla sågo, att della var Ormen
långa. Och det är berättadt, alt många, som förut talat
stora ord, tystnade vid denna syn, och glömde att
vidare uppägga Erik jarl till anfall. Men han befallte nu
sitt folk hasta till flottan, och alla skyndade dit,
rustande sig till striden.
FEMTE KAPITLET.
OLOF TRYGGVASONS TILLRUSTNING.
Sigvald jarl, som skulle visa Norrska konungen
vägen, lät sina segel falla, när han kom fram, och rodde
in under ön Svolder. De andra stora skeppen fällde dä
äfven sina segel för att vänta på Olof Tiyggvason, ty de
fingo vela, att här var fiendtlighet å färde. Men i
detsamma som Ormen långa seglade in under holmen,
rodde hela den förenade flottan fram mot honom. Då
sade några af hans folk, alt han borde segla sin väg
och icke strida mot en sådan öfvermagt; men konungen
steg upp i bakstammen och ropade högt: vLätcn straxt
seglen falla! Jag har aldrig flytt. Och Gud må råda
för mill lif; men aldrig skall jag fly». Derpå ropade
han, att de skulle sammanbinda skeppen. Så skedde
och de hopbundo fra instämma rna af Tranan och Ormen
långa. När konungen såg det, ropade han, Mitt detta
icke dugde, nian all framslammcn på Ormen långa
sliulle ligga så myckel framom de andra skeppen, som
Ormen Idnga var längre». När stamhon Ulf röde hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
