Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET TID STJCKLAHSTAD. 133
och himmelen, alt det slutligen blef mörkt som nattetid,
hvilket mörker varade allt till konungens död.
Konung Olof gick sjelf fram ur sin sköldborg och
8logs ifrigt, fällande många af bönderna; men dessa
trängde sig häftigt emot, så alt det blef mycket skarpt
fäklande. En bonde, Torger af Qvistestad, gick emot
konungen, men han gaf Torger ett så hårdt hugg, att
del klöf hjelmen och hufvudet i lu. I detsamma stötte
Torger konungens banerstång ned i marken så hårdt, att
hon stod fast deri; ty Torger hade nu fått sitt
bane-sår, och föll död ned vid baneret. Der föllo äfven
många andra konungsmän, så manskapet böljade Llifva glest
kring Olof. Nu kom Torer Hund fram mot honom ,
och de började vexla hugg sins emellan; mon konungens
svärd ville ej bita på Torer, derföre ropade han på Björn
Stallare: «S/á du hunden, efter jern ej biler på
honom». Björn gaf då med sin hammare Torer elt så
hårdt slag på axeln, att Torer raglade dervid: men han
hemtade sig snart och sköt sitt spjut så, att det gick
tvertigenom medjan på Björn, sägande: «Så beto vi
björnarna». Björn Stallare föll död ned af delta sår;
men konungen hade emedlertid fällt en af böndernas
män. I delsamma kom Torsten Skeppssmed och högg
till konungen med sin yxa så, att hugget gick djupt in
i venstra låret. Finn Amason högg straxt Torsten
Skeppssmed ihjel: men konungen gaf sig mycket vid
sitt sår, lutade sig mot en sten, kastade bort svärdet
och bad Gud hjelpa sig. Torer Hund kom då och
genomborrade honom med sitl spjut, så att konungen föll
neder och dog deraf. Då voro också de fleste, som
hade framgått med honom, failne deromkring. En del af
hans krigshär, som kommit föiscnl fram, angrep nu
bönderna, och blef då en häftigare strid än förut. Men
då folket försporde konungens fall, ville de ej längre
strida; ulan flydde öfver till Sverge, eller sökte beskydd
hos (ränder och vänner uti Norrge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
