Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropa, den ena gången ehviildets, den andra gången
folkväldets grundsatser, allt efter som de voro behöfliga
eller användbara i striden mot adelsväldet. Uti dessa
eller omvända förhallanden ligger måhända förklaringen
öfver mången politisk besynnerlighet uti
fäderneslandets historia.
Hos Bengt Skytte var dock ofvannämnde vacklande
till största delen förorsakadt af hans egen personlighet.
Han var nemligen känd som en man utan gudsfruktan,
utan bestämd öfvertyge’se och utan pålitlighet; och hela
hans lefnad, full af vinglerier, bär ett ovedersägligt
vittnesbörd om ostadighet och brist på. grundsatser.
An var han en trogen tjenare åt Kristinas enväldiga
regering, än låg han inne med folkpartiets talemän, än
sökte han ställa sig in hos den blifvande regenlen,
prins Karl Gustaf; allt detta samtidigt och vanligtvis
på smygvägar.
Förhållandet mellan honom och Kristina var
om-bytligt, likasom de sjelfva och deras lynnen. Ar 1649
om våren yppades något missförstånd, hvilket dock
genast bilades, och det så helt och hållet, att Skytte
till och med fick i uppdrag att på drottningens vägnar
som fadder bevittna en kunglig döpelseakt i
Köpenhamn. Hösten samma år var han åter missnöjd,
förnämligast öfver grefve Magnus och dess stora inflytande.
Tvisten bilades också denna gången och det var nu,
som Skytte fick förläningen af Munsögodsen. Men när
grefve Magnus vid midsommarstiden 1650 återvände
från Liffiand och uppträdde som alirådande gunstling,
utbröt den gamla oviljan ånyo och med än mera
häftighet, så att Skytte drog sig undan och snart gaf
hof-vet anledning till hvarjehanda misstankar. Det blef
bekant, att han plägat mycket umgänge med Arnold
Messenius, fadren, hvars oroliga och missnöjda
tänkesätt voro allmänt kända; och för hvars sällskap
Kristina sjelf varnat Skytten. Tillika fortfor denne
seduare alt söka förbindelse med pialtsiska huset,
hvilket dock å sin sida sorgfälligt undvek hvarje närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
