Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lii och Oiden Barnevelds gamla ovänner började röra sig,
så att den förre måste nu för andra gången gå i
landsflykt. Han begaf sig då till Hamburg, utan ämbete,
utan sysselsättning, utan förmögenhet.
Vi hafva förut berättat, huru stort värde Gustaf
Adolf satte på Grotii ofvannämnde arbete och huru han
beständigt medförde detsamma till läsning och
omläsning. När författarens sistnämnde missöden blefvo
kända, föll konungen genast på den tanken att till
Sver-ges tjenst inbjuda en så utmärkt person och att använda
honom som sändebud i Paris. Grotius borde känna
alla dervarande förhållanden, och för trohet mot Sverge
ansvarade icke blott hans redliga sinnelag utan äfven
hans ovilja mot Ricbelieu. Detta förslag understöddes
af Axel Oxenstjerna, hvilken också var en ifrig
beundrare af Grotius. Konungens död uppsköt emellertid
verkställigheten; men så snart förmyndarestyrelsen
hunnit stadgas, gjorde Oxenstjerna ål Grotius det
nämnde anbudet. Undertiden hade Polen, Danwemark och
Spanien hvar för sig öppnat underhandlingar för att
draga Grotius i sin tjenst; han valde Sverges, och blef
utnämnd till sändebud i Paris. Ricbelieu såg ogerna
i denna egenskap en man, med hvilken han stod i mindre
godt förhållande; hvarförutan del också lyckles
påkostande att med värdighet affrämmande minister behandla en
person, hvilken nyss varit en fattig, med nådebröd
underhållen skriftställare. Kardinalen gjorde derföre
allehanda invändningar; och ville bland annat icke erkänna
fullmagten, emedan den var utfärdad af Axel
Oxenstjerna ensam, och ej af hela regeringen. Men Grotius
visade, alt Oxenstjerna hade dertill laglig rättighet.
Richelieu företog sig då, att hemma i sin boning icke
lemna Grotius de hedersbevisningar, som dennes
ämbete fordrade. Då beslöt Grotius att icke gå dit, utan
underhandla skriftligen eller genom ombud. En annan af
de fransyska ämbetsmännen anvisade Grotius en alltför
åg plats; men denne lät sig ej försmå, utan steg sjelf
ram och intog sitt rätta rum. Richelieu sökte också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
