- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
62

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för annat, åtminstone för hennes skull. Hon förbnd
Vossius visa sig, förr än han blifvit försonad med
Sal-masius. Vossius var dä på vägen till Stockholm för att
urskulda sig; men måste vända om vid Halmstad. Han
sökte nu genom ödmjuka bref blidka Salmasius och
drottningen ; men den förre besvarade honom med
stötande öfvermod och den sednare visade sig obeveklig.
Vossius ämnade söka annan tjenst, då i detsamma
o-vädret gick förbi. Salmasius och hans vän Bourdelot
föllo i onåd, och Kristina återkallade Vossius, samt
förklarade, alt hon älskade, högaktade ocli ville för
ingenting i verlden förlora honom. Vossius återkom i
September 1653, öfvertog vården om en del af
hennes böcker; men reste återigen ut litet före
tronafsä-gelsen. Det är då, som han, enligt många
sammanstämmande berättelser, utur Kristinas samling borttagit
och tillegnat sig en mängd sällsynta arbeten och
handskrifter, ibland andra den högst dyrbara så kallade
silf-verboken. Under vistandet i Belgien 1655 hade han
åter någon befattning med Kristinas böcker, och ännu
på sena ålderdomen eller år 1680 valdes han att
skrifva hennes historia och fick löfte om alla materialier
der till. Sådana samlades ock, men företaget gick ej i
f ullbordan, och Vossius dog några år dereiler.

SALMASIUS.

Claude Saumaise, en fransman, vanligen kallad
Salmasius, ansågs nära nog som den lärdaste man på sin tid,
i synnerhet i språk och historia. Han säges hafva i
personligt umgänge varit en ganska stilla och medgörlig
man, till och med djupt böjd under hustruns envälde
och tyranni. Men med penna i hand, och när frågan
rörde honom sjelf som författare, visade han ett
öfvermod och en bitterhet utan alla gränsor. Nästan med
hvarenda af den tidens lärda låg han i häftiga tvister,
vanligtvis af honom sjelf föranledda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free