- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
67

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett sådant adelsvälde Syftade ock de mer och mer
förekommande lärorna: att adeln vore rikets omedelbara,
ofrälse-ståndcn blott dess medelbara undersåtarc ; alt den
egentliga styrelsemagten låge hos adeln; de andra stånden hade
blott en bild deraf o. s. v. Hit hörde också konungamagtens
försvagande genom kronogodsens afyttring. Af många
anledningar synes det, som man för ulförandet af dessa planer
ämnade iakttaga tillfället af tronledigheten och det
ärf-teliga konungahusets utslocknande vid Kristinas en gång
inträffande död, afsägelse, — kanske afsättning.
Stundom hade man dock mera brådtom och drog då icke
i betänkande att gifva Kristina åtskilliga rätt tydliga
vinkar om nödvändigheten af några medgifvanden. I
Mars 1650 just då, enligt sägen, tvisten förevar om
inskränkning af Kristinas egen magt, öfverlade man i
rådet om bästa sättet att återhjelpa Karl Stuart till
engelska kronan. Axel Oxenstjerna yrkade, alt konungen
borde gifva efler för sina undersåtares framställda
fordringar; sådant vore bästa medlet alt återfå
fa-drens förlorade krona. Kristina tog härvid eld. Nej,
sade hon, till cn sådan eftergift vill jag aldrig råda
honom; ty då skulle han skämma ut alla andra
konungar. Hvad engelsmännen förebära mot hans
trosbekännelse, är blolt svepskäl. Hela hans fel är all
vara verklig kung; ty de vilja hafva en sådan, inför
hvilken de ena stunden stå med halten i hand, men på
hvilken de andra slunden kunna slå hufvudet af; de vilja
hafva en konung till namnet, ej till gagnet; och en
sådan duger ej. Af dessa i rådsprotokollet ännu
qvar-stående ord kan man lätt sluta till båda partiernas
verkliga tänkesätt och inbördes ställning.

Adelns mot medständerna riktade inkräktningsfersök
bestod i påståendet att vara enda eller åtminstone
förnämsta målsmännen för rikets alla innevånare; och
att deriöre icke kunna af de andra stånden
öfverrö-stas ; en sats, som partiet länge yrkat, men aldrig
kunnat göra gällande. För dess genoindrifvande sarnman-

’) Den 19 Mars 1650,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free