Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sternas råhet och okunnighet, biskoparnas s pphet
el-ter egennylla, och huru lutherska preslerskapet ville
likasom det katolska vara sin egen herre och domare,
för all också kunna lefva efter sin egen vilja. Denna
skrift var så bitter, att man först sjuttio år derefter
vågade genom trycket lemna den i allmänhetens händer.
Presternas uppförande under denna långvariga tvist har
dock af några blifvit urskuldadt, till och med
försva-radt såsom en följd af deras billiga fruktan för
aristokratiens öfvermagt; nemligen, att de verldsliga
ledamöterna uti den föreslagna öfverrätten troligen skulle
komma alt för det mesta bestå af adelsmän, hvilkas
öfver-vägande inflytande af många skäl borde undvikas.
Kristinas strid mot högadeln gjorde henne i
någon mån beroende af presterna , och dessa
begagnade sin fördel. De hade förut inga andra
privilegier, än dem Karl den nionde lu07 utfärdat, och
denne herre tillät i sådana fall intet slags slöseri. Också
lärer ståndet icke varit synnerligen belåtet med hans
privilegier, utan önskat nya. Sådana behöfdes och
begärdes till stöd mot de olagliga tillgrepp, hvilka i
synnerhet adeln föröfvade mot så väl kyrkor som
församlingar och presterskap. Johannes Matthias uppsatte
der-före omkring 1644 ett privilegieförslag, hvilket blef af
Kristina på riksdagen 1647 bekräftadt; dock endast tills
vidare. Flere punkter deri väckte adelns missnöje; t.
ex. inskränkningen i dess rätt att hafva huspredikanter,
och att tillsätta prestlägenheter; samt löftet att förtjenta
preslesöner skulle erhålla befordran till statens högre
ämbeten. Vid riksdagen 1649 klagade adeln öfver
dessa lörhållandenj men erhöll af drottningen desvar, som
vi redan förut omtalat. Privilegierna stodo fast och
blefvo under riksdagen 1650 en gång för alla
bekräftade.
Erkestiftet omfattade vid denna tiden Uppland och
hela Norrland och Lappland ända till Enara tråsk.
Att vårda ett sådant stift var för en ensam biskop
alldeles omöjligt. Under en tid af hundrade år hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
