Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, hvilka sjelfva med brist på stadga och verldsvana,
och dessutom i de högadeliga husen stående på en låg
och underordnad plats, sällan kunde i en så beroende
ställning vinna hos sina lärjungar den aktning och
lydnad, som för en allvarlig upptuktelse erfordrades. Den
unga adelsgossen fick sålunda hemma uppväxa bland
tjenare och grannar, hvilka, mer eller mindre beroende
af föräldrarna, smickrade och vande sonen vid
högmod ocli egenkärlek; medan haus jemuåriga i skolan
utan något slags afseende tillrättavisades af hvarandra
och af sina offentliga lärare, och sålunda vandes både
att arbeta, lyda och rätta sig efter omständigheterna.
Detta var ett af de förhållanden, som fortfarande
beredde ofrälseståndens stigande i jemnförelse mot adeln.
Det andra bestod deri, att adelns enskilda lärare ej
ger-na kunde vara annat än ynglingar, hvilka, sjelfva med
ännu ofullständig bildning, icke kunde gifva sina
lärjungar en så grundlig och mångsidig undervisning som
den hvilken af de offentliga lärarne meddelades. Det
tycktes, som någon sådan icke ens åstundades; ty
likasom förut afsåg man också hädanefter mera ett
behagligt umgängessätt och ridderliga öfningar än verklig
själsodling genom kunskaper och ihärdigt arbete. Så
blef adeln föga delaktig af de många förmåner, som
de nya undervisningsverken medförde. Den blef
stående på sin förra plats, under det ofrälsemännen, med
presterna i spetsen, gjorde för hvarje tiotal af år stora
framsteg på bildningens och kunskapernas bana.
Ofvannämnde vanvårdande af den egentliga
äm-betsmannadugligheten ökades naturligtvis genom
Kristinas flärdfulla tänkesätt och orimliga befordringar. Axel
Oxenstjerna såg den närvarande och kommande faran.
Redan 1634 klagade han, att få bland den
uppväxande adeln kunde i statens värf användas; och, tilläde
han, om också en eller annan ibland dem kan
någonting, så vill han ej bida i de lägre graderna, tills han
lärt sig stå rätt på benen; ulan när en sådan blott
han skrifva ett vanligt bref eller hålla ett tal i vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
