Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än öppet uttalade.1 Karl den nionde, med enväldets
sjelfrådighet i lynne och handling, åberopade och
stödde sig på folkväldefs grundsatser. Dessa partiers hvar
för sig utgifna skrifter gjorde dylika ämnen till
föremål för hela den läsande allmänhetens begrundningar.
En sådan sinnesstämning fick ytterligare näring genom
tvisterna vid regeringsformens antagande, vid
kronogod-sens försäljning, samt i allmänhet genom riksdagarna
under förmyndaretiden; likaså och än mera utifrån
genom genljudet af striderna mellan hofven och
parla-menterna både i Frankrike och England. Härtill kom
det tycke för republikanska statsformer, hvilket i de
nya läroverken väcktes geuom en allmännare
bekantskap med den grekiska och romerska fornverldens
historia och vitterhet. Af alla dessa skäl var allmänna
uppmärksamheten mycket fästad vid frågorna om
förhållandet mellan så väl öfverhet och undersåtare, som
mellan dessa sednare inbördes, och en mängd
afhand-lingar blefvo derom utgifna. För konungainagten
talade Gyllenhjelm, Salvius, Loccenius, Scheflerus, Sten
Bjelke, Gyllenklo, Ehrensten m. fl. ; för aristokratien
A-xel Oxenstjerna, Per Brahe, Shering Rosenhane och
Gyllenstolpe m. fl. Det egentliga folkväldet hade inga
anseddare sakförare, men försvarades till någon del af
båda erkebiskoparna Paulinus och Lenaius m. fl1). Bengt
Skytte och Arnold Messenius voro politiska
lycksökare, än hos det ena, än hos det andra partiet.
Uti Historien började man mer än förr lägga vigt
på ålderdomsmärken och vettenskaplig forskning. Som
häfdatecknare utmärkte sig Baaz för en kyrkohistoria.
Arnold Messenius författade sitt ännu otryckta arbete
om striden mellan Karl den nionde och Sigismund.
Slutligen utgaf Loccenius sin svenska historia, hvilken
sedermera i nära hundrade år var det bästa, man i
denna väg hade att uppvisa.
*) Dessa uppgifter äro grundade på Wieselgrens Sverges
Sköna Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
