Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren. Troligen önskade han häldre stadna på sin
lysande plats inom fäderneslandet. Så blef saken genom
den allmänna oviljan och overksamheten fördröjd, till
dess ifvern hos drottningen småningom svalnade. Inom
ett år hade man sluteligen nedprutat alltsammans tili
ett regemente af tolfhundrade man, hvilket skulle
sändas såsom lifvakt åt konung Ludvig den fjortonde. Men
det oaktadt fortfor rådsherrarnes motstånd.
Understödet, mente man, vore för ringa för all gagna
Frankrike, men tillräckligt för alt reta kejsaren och
Spanien. Mängden, som fått fatt i saken, knotade, att
man ämnade åt utlänningen sälja Sverges hlod. Kristina
ville dock ej helt och hållet afstå från sin föresats ; men
Chanut trodde nu mera, att fördelen af så liten
hjelp-sändning icke motsvarade olägenheterna af det
derige-110m allmänt retade missnöjet. Han gjorde derföre af
nödvändigheten en dygd och förklarade inför Axel
O-xenstjerna, att Frankrike ej ville ytterligare drifva
denna sak, om den vore för Sverge misshagelig. Chanut
lemnade derföre med fullt förtroende i rikskanslerens
hand alt dervid göra och låta, huru honom bäst
syntes. Följden blef, att hela förslaget gick om intet.
Såsom vi förut omtalat , märkte man, alt
under Kristinas sista regeringsår blef hennes tillgifvenhet
lör Frankrike betydligen minskad. Orsakerna dertill
voro flera. De beständiga inre oroligheterna i detta
land gjorde henne sluteligen ledsen åt båda partierna.
Hennes dåvarande sändebud, den ofvannämnde Shering
Rosenhane, sjelf intagen för parlamentets sak, skickade
till Stockholm alla de af nämnde parti utgifna
skrifterna, genom hvilkas uteslutande läsning Kristina leddes
till ofördelaktiga, ofta orättvisa tankar om fransyska
hof-vet. Stundom trodde hon också, att parlamentet skulle
helt och hållet få öfverhand. När nu slutligen hennes
förnämsta hjelte och älskling, den beryktade Conde,
också öfvergick till de missnöjdes sida, blef hon än
mera tveksam och orolig. Hon erböd sin bemedlingj
men franska hofvet afböjde den för att ej låta fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
