Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dc voro, B&iie man, mera passande till danshorrar än
till rådshertnr.
För öfrtgt fick Kristina redan nu känna försmaken
af sin blifvande lott. Menniskans vanliga benägenhet
att öfvcrgifva den nedgående och tillbedja den
uppgående solen framstack äfven vid detta tillfälle, oaktadt
alla de bemödanden, som försigtigheten nu mer an
någonsin fordrade. Så, under drottningens frånvaro, smög
sig en del af hofFolket till besök hos den nu förskjutne
grefve Magnus, hvilken dock var svåger med landets
snart blifvande konung. Dels af penningebrist, dels
med anledning af den förestående utresan, afekedade
Kristina en del af sitt hoffolk, så att slottets salar
blef-vo ödsliga och tomma, i synnerhet mot förr. De
qvar-stående, lika som de afgående, kunde ej alltid dölja
sitt missnöje öfver så väl flere års obetalta löner, som
öfver den sorglösa likgilltighet, hvarmed Kristina
lem-nade deras framtid vind för våg. Äfven utlänningarna
■drogo sig undan. Deras skördetid i norden var förbi;
<och undan den hotande stormen af svenskarnas
missnöje skyndade de flocktals åt söder och lemnade sin
beskyddarinna ensam. I sanning ensam! Med vanlig
skarpsinnighet kunde hon hos Karl Gustaf och sina nu
varande gunstlingar lätt upptäcka eller åtminstone ana
egennyttan bakom smickret och den låtsade tillgifven—
heten. Hon kände nogsamt, alt så väl adeln och
rådspartiet som massan af ofrälsestånden var med
hennes regering och person på det högsta missnöjd; och
som enskild ägde hon ingen enda vän; ingen, vid
hvilken hennes eget hjerta var fästadt; ingen, som med
oegennyttig tillgifvenhet deltog i hennes öde.
Känslan af denna öfvergifna belägenhet föll
stundom tryckande och tung öfver hjertat, och man
såg henne ensam, nedslagen och sorgsen,
öfver-lemna sig åt dystra grubblerier. Emellanåt sökte
bon rycka sig derutur, dels genom tanken på
herr-ligheterna i södern, dels genom hopade nöjen,
lustfärder, jagter, baler, fäktningar, ringränningar och skå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
