- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
194

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon väntan reste sig Kristina och framvinkade honom
till tronen. Oxenstjerna nalkades under ödmjuka
åtbörder och mellan dem uppstod ett kort, endast af de
närmaste hördt, samtal. Drottningen bad honom
framställa hälsningen, hvilken äfven borde innehålla en
kort anmälan om ändamålet för ständernas
sammankallande ; men Oxenstjerna vägrade och bad om ursäkt.
Han hade heligt lofvat drottningens herr fader, alt
göra allt för all på dotterns, Kristinas, hufvud
bibehålla Svea rikes krona. Denna dyra ed skulle
brytas, om han på något sält lånade sin hand eller sin
röst till en ålgerd, hvilken, såsom den närvarande,
åsyftade motsatsen. Derefter gick han tillbaka till sin
plats och drottningen nedsatte sig åter på tronen. Nu
uppstod omigen en kort tystnad, hvarunder Kristina
samlade och ordnade sina tankar. Derpå reste hon
sig fiter, gick några steg ut på tronplanen och
framställde sjelf, ehuru oförberedd, den vanliga hälsningen
till ständerna. Hon talade med lätthet, reda och
behag samt ulan minsta spår af förlägenhet; jag kände,
yttrade hon efteråt, all jag var en drottning, som
talade till sina undersålarc. Uti samma hälsning
nämnde hon äfven sill orubbliga beslut att under detta
riksmöte nedlägga spiran. Derefter framträdde
talemän-nen, den ena efter den andra, samt besvarade
hälsningen med vanligt statssmicker, beprisande hennes
regering för dess utmärkta vishet och försiglighet; samt
försäkrande, alt ingen furste kunnat slyra landet
bättre än hon gjort; alt intet folk vore lyckligare än
svenskarna; all alla rikets innebyggare högeligen
å-stundade och nu genom dem enträget anhölle alt få
äfven framdeles förblifva under hennes spira för att
njuta de lyckliga frukterna af hennes vishet o. s. v.
Man anmärkte i synnerhet bondens tal. I sin enkla
vadmalsdrägt och utan de många bugningarna gick han
rakt fram mot tronen och yttrade följande ord. Ack,
min Gud! hvarpå tänker eders majestät, som ämnar
öfvergifva vårt rike och oss, hvilka dock eder så myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free