Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut så lifliga vänskapen mellan Kristina ocli prins
Ludvig af Condé.
Underrättelserna om Kristinas uppförande på resan
kommo emellertid, den ena efter den andra, till Sverge
och väckte der allmänt missnöje. Från Hamburg hade
hon sjelf skrifvit till Karl Gustaf och i obestämda
ordalag talat om sin resa och framtid; och tillika
yttrat den förhoppning, all man i Sverge icke
hädanefter skulle fästa någon uppmärksamhet vid hennes
förehafvanden. Detta, tillsammanlaggdt med hvad man
förut visste och nu fick veta om hennes umgänge med
jesuiterna, förvandlade nästan till visshet den förra
misstanken, att hon ämnade öfvergå till katolska läran och
ej mer återvända till Sverge. Detta var i många fall
oroande. Man kände nemligen preste- och
bondeståndens bestämda önskningar, att Kristinas årsunderhåll
måtte i ofvannämnde händelser indragas. Det blef för
regeringen så mycket svårare att göra dessa stånden
e-mot, som deras åsigt understöddes af allmänna
tänkesättet, hvilket ofelbart skulle blifva högeligen
uppre-tadt vid underrättelsen om sådana Kristinas företag.
A andra sidan skulle ett vägradt eller minskadt
underhåll gifva anledning till mycket och rättvist tadel,
måhända till oroligheter och krig. — Karl Gustaf
befann sig i ett ganska eget förhållande. Ju större
iel-steg Kristina begick, ju mera hon mot sig uppretade
svenskarna, desto tryggare satt han på Sverges tron.
Men, som just denna tron var en gåfva af Kristina,
fordrade tacksamheten, att åtminstone han skulle på
alit sätt visa öfverseende med hennes fel. Att
underrättelserna om dessa sednare blefvo kring Sverge
allmänt utspridda, detta kunde och måhända ville han
ej hindra. Men sjelf yttrade han mot henne sällan
någon anmärkning och tillät ej heller sådana af andra
i sin närvaro. Tillika höll han samvetsgrannt det gifna
löftet att icke på något sätt blanda sig uti Kristinas
sednare förhållanden. Rådet blef deremot och just
derigenom tvunget att taga ofvannämnde underrättel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
