- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
240

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konung, alt om Cueva icke haft den äran vara
general hos hans spanska majestät, skulle hon lålit
traktera honom med käppen. Man härmade efter henne
också ett annat infall. Jag har i Belgien funnit blott
två slags■ folk; nemligen narrar, det var spaniorerna,
och dumliufvud, del var Belgerna. För att underrätta
allmänheten om verkliga förhållandet lät hon uppsätta
och utdela en berättelse om anledningen och utbrottet
af fiendskapen mellan henne och spaniorerna 1). Vid
denna brytning drog sig Pimentelli helt och hållet
tillbaka från Kristinas hof och försvinner ur hennes
historia. Han var den siste vän, nära nog den sista
bekantskap, som ännu från norden stod qvar vid
hennes sida.

Kristinas tycke för vitterhet och sköna konster
började åter vakna. Piedan i Januari 1656 stiftade
hon en akademi, bestående af kunniga och snillrika
italienare, hvilka en gång hvarje vecka sammanträdde i
drottningens rum och under hennes ordförandeskap.
Man sysselsatte sig med lärda samtal, med uppläsandet
af dikter, granskningar och afhandlingar, och slutade
vanligen med musik. Äfven de sköna konsterna hade
i Kristina en varm beundrarinna. Den bekanta bildt—
huggaren Bernini var just nu på högsta spetsen af sin
ära och äfven Kristina häurycktes af hans då för tiden
så mycket beundrade arbeten. Vid något tillfälle
besåg hon en af honom huggen marmorbild, som skulle
föreställa sanningen. Hänryckt, utropade drottningen
den ena gången efter den andra: ack huru skön! ack
huru skön! Någon af de kringstående yttrade då: Gud
ske lof, alt eders majestät älskar sanningen! hvilken
eljest personer af så hög börd vanligtvis ej lycka
ser-deles om. Kristina svarade: det tror jag nog; ty alla
sanningar äro icke af marmor.

Under dessa månader inträffade cn tämligen oför-

*) Föregående stycke är helt cch hållet gundadt på
of-vannämnde drottningens egen berättelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free