Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen trodde nian sig märka, att han förberedde en
hemlig flykt.
Men Kristina ämnade icke låta honom undkomma.
Den första November kallades han att infinna sig i
hjort-galleriet, det benämndes så efter uppsatta hufvud och
horn af hjortar, som de sista franska konungarna skjutit.
Monaldeschi kom och fann före sig Kristina sjelf,
hvilken började ett samtal om likgilltiga ämnen E^ter
några ögonblick inträdde från ena sidan Ludvig Sentinelli
med tvänne af drottningens drabanter, och från andra
sidan pater Le Bel, efter hvilken sistnämnde dörren
slogs häftigt i lås. Nu höjde Kristina sin stämma,
kallade alla de inkomna närmare och begärde och mottog
af Le Bel det anförtrodda paketet. Hon öppnade det,
framdrog de härmade brefven, visade dem för
Monaldeschi och frågade med hög och häftig stämma:
känner ni dessa? Monaldeschi började darra, men nekade
likväl och trodde det vara afskrifter, som drottningen
sjelf låtit laga. Kristina frågade om igen; alltså vet
ni ingenting om dessa skrifvclser? Hon teg och gaf
honom några ögonblick till besinning; men också han
leg. O hvilken bedragare! utbrast drottningen och
framtog nu och visade de al honom med oförställd
hand uppsatta utkasten till samma bref. Monaldeschi
erkände sin stil, men sökte med förklaringar och
ursäkter skjuta skulden på audra. Men när detta ej
kunde lyckas, kastade han sig på knä och bad om nåd.
Vid detta tecken drogo Sentinelli och båda soldaterna
ut sina värjor, färdiga att efterkomma Kristinas vink.
Monaldeschi bad henne höra ett försvar. På det
bifölls, reste han sig upp och förde benne afsides från
det ena hörnet till det andra under lifliga åtbörder och
ifrigt talande. Kristina följde och hörde honom utan
tecken till missnöje öfver hans enträgeuhet, men också
utan tecken till medlidande med hans ångest. Detta
talande och fram- och återvandrande räckte en hel
timme. En gång under detsamma vände sig Kristina till
Ite Bel och sade; min fader \ Jag ber eder vara vilim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
