- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
299

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kristinas eget instängande inom fyra muraf3 såsom Karl
Gustaf hotat.

Näst drottningen var detta för ingen sa betänkligt
som för Azolini, hvilken nyss förut blifvit utnämnd till
Kristinas arfvinge. Han insåg ganska väl den hotande
faran, och trodde sig böra varna drottningen. Det blef
illa taget. Ni har orätt, svarade hon, då ni grälar
öfver min lillämnade resa till Sverge. Allt, hvad jag
om delta land har sagt, är sannt ; och jag säger eder
omigen, alt sinnesstämningen derslädes är för mig så
gynnande som möjligt; ty alla befallande hata och
frukta mig ; men alla lydande älska mig, min ära och
min lycka. Tiden skall lära eder sanningen Häraf.
Jag för min person ämnar ej mer tvista härom, utan
ni kan gerna fästa er vid de underrättelser, som ni
erhåller från andra, hvilka ni tror mer än mig.
Detta oaktadt tillstår jag dock, alt den tillämnade resan
medför någon fara; men jag försäkrar eder, altingen
kärlek till lifvet kan hindra mig från alt vid
närvarande tillfälle detsamma våga. Jug vill för dess
bibehållande ingenting undvika; ty jag har förlorat allt,
som kunnat göra detsamma behagligt; och den
sista dagen af milt lif blifver i sanning den
lyckligaste. Emellertid får jag säga eder, all ni om mina
angelägenheter för ett besynnerligt språk, hvilket jag
blott af aktning och tillgifvenhet för eder kunnat
fördraga. Hör dock den trösten, alt eder lycka skall
icke på länge blifva störd genom min närvaro i Rom.
Jag önskade kunna uppsöka någon vrå, der fattigdom
ej vore en skam, såsom den för närvarande är i Rom;
och der milt utblollade tillstånd ej blefve föremålet
för edert ständiga tadel. Ni skrifver också om mina.
skulder. Jag vill derpå endast svara det att rikare
personer än jag göra sådana, och all jag kan betala
dem jag gjort. Jag vill ej säga mer,’ utan för blifver
för eder ända till döden det, som jag är. Farväl! 1)

0 Kristina till Azolini; Hamburg den 20 Maj 1668.
Detta märkvärdiga bref, jeimite en större samliog dylika,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free