- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
317

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

galunda skönt utseende, godt förstånd, redliga tänkesätt,
ett stilla, slappt och långmodigt lynne, dock i yngi e åren
ganska kärligt. Eiter fadrens död besökte han
England, Holland och Frankrike; men kunde ingenstädes
göra någon serdeles lycka. Uti sistnämnde land
träffades farbroaren Johan Kasimir, hvilken efter polska
tronafsägelsen derstädes nedsatt sig. Denne upptog
ynglingen med välvilja och ämnade till och med
formligen erkänna honom som brorson. Sådant hindrades
dock genom afundsmäns stämplingar samt Johan
Kasi-mirs vankelmod och snart påföljande död. I
testamentet utnämndes en pfaltsisk furstinna till arftagerska
och Wasanau blef förbigången. Kristina, den enda som
kunnat vid detta tillfälle understödja honom, gjorde sjelf
anspråk på Johan Kasimirs qvarlåtenskap, ehuru
förgäf-ves. Wasanau vände sig emellertid till henne, det
enda stöd, som honom återstod. Han blef mottagen med
välvilja och anställd som kapten öfver hennes lifvakt.
Azolini och Del Monte sågo ganska ogerna en sådan
person fästad i grannskapet af Kristina. De befarade,
att denna slägtinge skulle med dem dela hennes
välvilja och frikostighet, måhända blifva hennes enda
arf-vinge. Farhågan ökades än mer, när efter någon tid
det uppstod en liflig kärleksförbindelse mellan honom
och Oktavia Gjustiniani. Man talte till och med om
äktenskap, och det var mer än troligt, att Kristinas
slägtinge och hennes förtrogna kammarfröken
förenade skulle uteslutande vinna och begagna hennes
välvilja och frikostighet. Kör att sådant hindra
spun-nos åtskilliga ränkor, och sluteligen lyckades det att
bortgifta Oktavia med en fattig neapolitansk adelsman,
hvarvid dock Azolini måste ur egen kassa lemna 10,000
riksdaler som hemgift. För att aflägsna också framtida
faror ställde man så till, att Kristina skickade grefve
Wasanau till Hamburg och Sverge, för att der ordna
hennes enskilda angelägenheter. Det säges, att han
under denna resa upptäckt och framdragit en hop
försnillningar och underslef, hvilka flere Kristinas
förvaltare så högre som lägre sig tillåtit. Juden Texeira

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free