- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
318

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skall då af fruktan för dylika efterräkningar hafva meti
Azolini och Del Monte förenat sig till Wasanaus
störtande. Huru det tillgått vet man icke, men Kristina
blef inom kort mot den olycklige grefven ganska
uppbragt. Jag är, skrifver hon, icke nöjd med edrabref,
hvilka äro alllför lorra. Öfver eder långsamhet är
jag så förargad, all jag icke kan omtala det. Min
eld och eder flegma passa icke tillsammans. Jag har
afskickat er för alt påskynda de långsamma
svenskar-ne; men ni lägger i dess ställe eder tröghet till deras.
Sådant är icke all ställa sig in hos mig. Några
veckor derefter skref hon i samma anda : jag är till
yttersta grad förvånad öfver eder odrägliga långsamhet
och rent fövtviflad öfver slarfvet och trögheten i edra
bref. Om ni tror er ha all göra med konung Johan
Kasimir, så bedrar ni er ganska mycket, ty jag är
icke af samma ull som han. För alt behaga mig
md-ste ni skrifva och handla med mera liflighet. Efter
någon tid skref hon om igen: ni skulle dö af blygr
sel om ni vore i slånd all bedöma edra bref; men jag
finner tydligt, all ni duger till ingenting, icke ens alt
inse ooh förbättra edra fel. Ni litar måhända derpå,
alt jag erkänt eder som slägtinge på venslra sidan.
Usling’. Ni bedrager eder myckel! Vet, all konungar
hafva intet blod, och alt jag aktar mitt så föga, alt
jag låter det strömma bort, så snart jag finner det
förskämdt. Ni är icke son af konung Uladislaus, ulan
visserligen af Johan Kasimir; åtminstone är ni ett lika
slort nöt som han. Farväl! Wasanau tålde och
ursäktade sig. Kristina å sin sida blidkades och bibehöll
i sin tjenst den så djupt förnedrade mannen.

Vid återkomsten till Rom sägas nya uppträden
hafva förefallit, hvarvid Kristina så förhetsat sig, att
hon med en rörkäpp slog Wasanau i hufvudet och
A-zolini måste ställa saken till rätta. Kristina blidkades >
och behöll Wasanau qyar. Wasanau tog emot och
stannade cjvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free