Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
OM PFALTSZWELBRiiCKISKA FURSTEÄTTEN.
Omkring år 900 efter Kristi födelse, och under de
sista kejserliga afkomlingarna af Karl den store, leide
uti Bäjern en ganska mägtig man, benämnd Leopold,
förmäld med en grefvinna från Schwaben. Han
deltog i härtågen mot hedningarna och föll sluteligen i
ungerska krigen. Sonen upphöjdes till hertig af Bäjern,
men deltog sedermera i ett uppror mot kejsaren och
blef afsatt. Hans efterkommande måste intill år 1079
åtnöjas med värdigheten af pfaltsgrefvar till Scheyern.
Då för tiden förstod man med ordet pfaltsgrefve en
sådan herre, som hade sitt säte på något af kejsarens
slolt eller så kallade pfalls (palats), och som derstädes i
hans namn skipade lag för den kringliggande nejden.
Sedermera antog slägten namnet grefvar af Wittelsbach,
ett slott öster om Augsburg. En bland dem, Otto den
större, hade under kejsar Fredrik Barbarossas italienska
fälttåg utmärkt sig genom ovanlig tapperhet$ uti honom
blef derföre slägten ånyo upphöjd till hertigar af
Bäjern och sonen derjemnte till pfaltsgrelve vid Rhen.
Detta var ättens äldre blomningstid, så lysande, att
tvenne dess medlemmar, Ludvig och Rupert, vunno
kejsare-värdigheten. Men vid samma tid började man
inom slägten dela besittningarna; först i två grenar,
Fryxells Ber. XI. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
