Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot fäderneslandet, alt tillbakavisa hvarje annan
persons anspråk på Sverges krona; hvarje bemödande,
att åt en sådan tronsökare vinna hos folket en för
Kristina sjelf i framtiden farlig tillgifvenhet.
Förmyndareregeringen handlade i öfverensstämmelse härmed.
Den visade pfaltsgrefvarna, såsom främmande furstar, i
enskild väg vederbörlig aktning och vördnad; men
undvek med yttersta noggrannhet hvarje steg, som, å
ämbetets vägnar taget, kunde gifva någon slags styrka
åt ofvannämnde deras anspråk; och när det blef fråga
om den uppväxande Karl Guslafs jagtresor eller
folkgunsten, yttrade rådet uppriktigt sitt ogillande deraf.
Riksförmyndarnes uppförande i detta hänseende
kan fullkomligen förklaras och försvaras af deras pligt
att skydda såväl Kristina från framtida medtäflare, som
riket från möjligheten af framtida partier. Men
otvif-velaktigt fanns derjemnte äfven en annan bevekelsegrund.
De ohyggliga oeh blodiga slriderna mellan Gustaf
Wasas närmaste afkomlingar, mellan Erik och Johan,
mellan Johan och Karl, mellan Karl och Sigismund samt
alla af desse arfFursteliga tvister härflytaude olyckor och
eländen för Sverge och svenska folket hade hos
mången alstrat mot arflöreningen och mot Wasarna en
ovilja, som icke ens minnet af Gustafvernas, den
förstes och andres, stora förtjenster mägtade besegra.
Detta var isynnerhet händelsen med högadeln. Stående
på samhällets höjder, blef den också mest invecklad i
och lidande af dess stormar, och voro bäst i tillfälle
att bedöma orsakerna. Med minne af äldre tiders
sjelfrådighet och med blandadt lynne af högmod och
frihetskänsla, föll det dem tuogt att underkasta sig
arf-konungarnas, Wasarnas, anspråk på en mer eller
mindre enväldig regering. De blodiga och olagliga
förföljelserna, af Erik den fjortonde mot Sturarna, af Johan
III och sedermera af Karl IX mot Sparre, Bjelkarna
och Banererna, allt detta sväfvade för inbillningen och
retade till ovilja mot den ätt filer åtminstone mot det
re-geringssält, hvarunder sådant kunnat tilldraga sig. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
