- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
23

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försök och afslog hans begäran. — Johan Kasimir blef
öfver alla dessa motgångar ganska missnöjd och lät
lill-kännagifva det för rådsherrarna. Dessa sammanträdde,
öfvertänkte, men vidhöllo sina förra beslut.
Pfaltsgref-ven blef än mer uppretad. För rådets sekreterare,
Nils Tungel, utbröt han, icke utan tårar, i häftiga
klagomål, att hans fördel blcfve i Tyskland illa bevakad,
han sjelf här hemma hårdt liandlerad, och så, all
han icke visste, hvad af barnen blifva skulle; han
trodde sig hafva förtjenl annat af Sverges rike; hade
också annat väntat, häldst salig konungen både
mund-leligen och, som del sades, i silt testamente, gifvit
bättre löften. Bedragen i alla dessa förhoppningar,
ville han lemna Sverge, o. s. v. Tungel frambar
alltsammans till rådet, hvilket beslutade, alt Jakob De la
Gardie, Johan Skytte, Klas Fleming och Nils Bjelkc
skulle besöka pfaltsgrefven och lörehålla honom hans
orimlighcler. Samtalet blef ganska allvarsamt.
Pi.åds-herrarna sade, att de i frågan om Slegeborgs län gått
så långt som möjligt. De kunde ej på sitt
förmyndare-ansvar borlgifva ärfleligl furstendöme inom,
riket, häldst salig konungen sådana af söndringar alltid
frånslyrkt. Der före kunde man ej heller erkänna
pfaltsgrefvens barn såsom svenska furstar ulan
endast som adelsmän, och detta sednare blolt i den
händelse, alt de vid myndiga år låle inlaga sig på
rid-dårhuset. Deremot vore man så villig som skyldig
Lill all den äre- och vördnadsbelygelse, dem tillkom, i
deras obestridliga egenskap af främmande furstar. —
Pfaltsgrefven hade sagt sig här hemma illa handlerad.
Rådsherrarna förklarade denna förebråelse oväntad
och oförtjent, och bådo pfaltsgrefven förskona dem från
sådana ord. — Hvad barnens anbefallande hos
ständerna vidkom, kunde man väl förslå, all dermed
pekades på arfsräll till riket. Men rådsherrarna bådo
pfaltsgrefven besinna, huru farlig, huru lält
misstydd och lält missbrukad den saken vore, och derföre
icke densamma ytterligare begära. Slutligen bad man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/11/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free