- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
26

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pfaltsarnas vän Per Brahe bad Karl Gustaf afstå från
sådana försök, ty del vore ännu icke lid, alt genom
småsaker oroa sinnena. Också tyckes det, som alla
dylika jagtfärder sedermera blifvit inställda. Äfven i
andra fall fick Karl Gustaf erfara sin beroende
ställning. Vid offentliga statsföreträden blef för honom
liksom fordom för fadern ingen plats anvisad, och han
fick någon gång flera veckor vänta på företräde hos
rikskansleren. Blodet gäste hos den fursteliga
ynglingen; men, skref han till fadren, man måsle rälla sig
eflcr liden, ty, vana sine viribus ira *).

Samma vår föreföll ett oväntadt uppträde.
Genom Gabriel Oxenstjernas död blef drotsämbetet ledigt.
Riksförmyndarne erbödo Kristina att dertill utnämna
den nittonåriga Karl Gustaf. Enda sannolika
syftemålet var att nedflytta honom till likhet med andra
under-såtare och derigenom hindra hans förmälning med
drottningen och indraga honom i högadelns krets. Man
känner för öfrigt nästan ingen ting derom mer, än att
förslaget icke blef antaget. Johan Kasimir och Karl
Gustaf syftade högre upp.

Denne sednare var emellertid tvungen alt hela
återstående delen af 1641 stanna vid hofvet, nästan
sysslolös. Det skedde ogerna; ty han fruktade att genom
daglig närvaro förlora nyhetens behag både för
drottningen och för Stockholm. Missnöjd med sin
belägenhet, sökte han fördrifva tiden med kortspel, och det
till sådan öfverdrift, att det väckte vännernas farhågor
och att dessa äfven derföre önskade skafiä honom
annan verksamhet. Ingen kan nu mera uppgifva de
hemliga planerna, dock tyckas de hafva varit allvarsamma
nog; ty i Januari 1642 rådde Per Brahe Johan Kasimir
alt icke för hastigt tillgripa ytlerlighelcr. Emedlertid
förnyades de gamla uppträdena. Johan Kasimir frågade
om igen, livad bana sonen, Karl Gustaf, borde välja.
Rådet svarade om igen, att ej de, utan fadren borde

*) Yanmägtig är vapenlös vrede.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/11/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free