- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
46

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förmätningen uleblifver, skall jag i dess slälle låla
utnämna eder (ill min efterträdare. Högre kan jag
ingalunda gå. Ar eders kärlighet dermed icke nöjd, så
kan jag omöjligen hjilpa saken. Vid dessa bestämda
och kanske oväntade förslag kunde Karl Gustaf i
början icke komma sig före med något svar. Efter någon
tystnad fortfor drottningen att tämligen omständligt
förklara, det hon vidtoge alla dessa ålgerder, hvarken
för sin eller Karl Gustafs person, utan för
fäderneslandets bästa och säkerhet. Karl Gustaf tackade, men
förklarade, all hans afsigt varit uteslutande fästad vid
drottningens person och vid föreningen med henne.
Misslyckades delta, ville han ock låla allt det andra
fara. Kristina bannade honom för oförstånd och
envishet, bad honom, vara öfvertygad om hennes
uppriktiga välmening och lofvade omigen, alt på nästa
riksdag föreslå honom till efterträdare. Karl Gustaf
bedyrade ånyo, all hela hans åslundan ginge ut
på giftermålet; i jemförelse dermed aktade han allt
annat som ett intet. Förlorade han hoppet om hennes
person, så ville han aldrig mer se Sverge, ulan skulle
nöja sig med ett slycke bröd hvar som häldst.
Kristina svarade: delta är en envishet och ett oförslånd,
som gör eder ovärdig min nåd; och när eders
kärlighet en gång kommer i nöd och brisl, skall han
nogsamt ångra en sådan halsstarrighet. Vår herre har
icke skapat eder alt som enskild silla och sköta
hushållet pä eder faders gods. Jag känner edert lynne,
och att det icke gifver sig tillfreds med sådana
småsaker: och hvad ni nu talat i den andan, är endast
löst prat och ett slycke ur en roman. Ivarl Gustaf
bedyrade omigen och på det heligaste, alt del vore
hans fulla allvar: han hade sett, huru lians
enlrägen-het ådragit honom drottningens ovilja och skulle
kanske en gång ådraga honom hennes fullkomliga onåd.
För alt undvika en sådan olycka, tilläde han: har jag
ofta bedt Gud vända milt sinne och lijerla från dessa
iankar; men jag har icke varit mägtig drifva dem ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/11/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free