- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
80

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och glädjestrålande ansigte, lyftade glaset och uppgaf
följande förslag: Gud vare lof för godl sjclfsvåld!
Under allmän munterhet tilldömdes honom priset.

Prisämnet var måhända ett uttryck af Axel
Oxen-stjcrnas mer eller mindre låtsade belåtenhet med den
hvila, hvari han genom Kristinas onåd blifvit iörsatt.
Denna öfverensstämde likväl hvarken med hans lynne,
vana eller önskningar; varade ej heller länge, och redan
de sista åren af Kristinas regering ställdes den pröfvade
styrmannen åter vid statsrodret. Efter hennes afsägelse
lemnade han kanslisakerna åt sonen Erik och sysselsatte
sig sjelf nästan uteslutande med kammarverket och
riks-hushållningen, hvilka nu också mer än allt annat
be-höfde ordnande tillsyn. Jag kunde ej tro, sade han
sjelf, (lif, tillståndet var så olyckligt. Vännerna
varnade för det myckna arbetet och bådo honom betänka
sina år och tilltagande bräcklighet. Oxenstjerna
svarade: jag är till a/ bete vand, har deruti lefvat, vill ock
häldre deruti dö än vara sysslolös.

Så skedde ock. En dag under öfverläggningarna
i konungens egna rum blef den gamle så häftigt
illamående, att han måste ledas till sin boning.
Sjukdomen, en hetsig feber, ökades och antog vådlig
beskaffenhet. Då kom Kail Gustaf sjelf till besök och till
betygande af sin högaktning och sin tillgifvenhet.
Uppträdet var hedrande för båda och vid afskedet
förärade Oxenstjerna åt konungen en till 30,000 riksdaler *)
uppskattad diamantring, hvilken han sjelf af Ludvig
den trettonde egenhändigt bekommit. Dödsberedelsen
var allvarlig och värdig, och de sista stunderna stilla
och jemna; båda svarande mot hela hans föregående
lefnad. Han frågade slutligen efter nyheter om den nu
utresta drottning Kristina. Man berättade, hvad man
visste. Oxenstjerna utbrast: hon kommer att ångra
sig. det har jag sagt henne förut; men hon har
blifvit förryckt. Dock, tilläde han med en djup suck: hon
är ändå den store Gustaf Adolfs dotter. Dessa ord

’) Andra säga 12,000.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/11/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free