- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
102

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försumma ett så gynnande lillfdlle lill seger och
landvinning? alliså, månne ej konungen bör fordra, all Polen
utöfver nämnde anspråks nedläggande betalar Sverge
kostnaden för dess rustningar och afstår clt landskap lill
pant och säkerhet, att Polen ej mer ämnar oroa
Sverge? Denna fråga, hvilken näslan innefattar en
krigsförklaring, blef, besynnerligt nog, bifallen ined mer
enighet än de förra. Någon förändring, ovisst på hvad
sätt, hade föregått; ty några af dem, som d. 11 Dec.
talade för fred, förde d. 12 Dec. ett helt annat språk.
Magnus Gabriel De la Gardie hade tystnat: Per Brahe
talade ifrigt för det nu framställda förslaget, och
påstod till och med, att Karl Gustaf borde begagna till—
fäilet och i Sverges skydd mottaga alla de polska
landskap, som vilja deråt sig anförtro. Bengt Skytte, med
än större omkastning af tänkesätt, talade i samma
anda och påstod, all Sverge borde lill pant och
säkerhet laga Preussen, som är Lifjlands förmur och
östersjöhandelns öga och hvilket eljest kunde falla i
farligare händer. Likasom Sverge fordom vunnit Li/Jland
och Pommern genom alt gifva beskydd ål Revel och
Stralsund, likaså borde nu Karl Gustaf i sitt försvar
mottaga hvar och en, som både derom, vore del och
hela Polens rike. Så mer eller mindre ifrigt talade
alla för krigiska åtgerder; alla, undantagande Gustaf
Bonde och Herman Fleming. Den förre var nöjd om
Polen afslode sina anspråk på Li/Jland och på Johan
Kasimirs arfsrält lill Sverge; de enda gillliga
krigsor-saker, man kunde förebära. Herman Fleming yttrade
detsamma, och all man ej med för hårda villkor borde
tvinga polacken lill krig. Man borde ej heller genom
alt laga polska landskap i sill beskydd reta andra
magier och sälla sig sjelf i vidlyflighel. Dessa
insa-gor tjenade lill ingen ting. Det ojemnförligt största
tlei talet fattade följande beslut: konungen bör genast
och krafligt rusta sig mot Polen; han bör ock i sitt
beskydd mottaga de polska landskap, som sådant
söka; ty det vore okristligt alt icke försvara de betryck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/11/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free