- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
120

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man, men dessa, kärnan af den uppbådade polska adeln,
kanske många bland dem, som nyss förut på Warschaus
slott lofvat in i döden försvara sin konung. En
skär-mytsling började, men aibröts af flödande störtregn.
Då föreslogo några bland polackarna, att med sabeln,
det urgamla fädernevapnet, kasta sig öfver svenskarna,
hvilkas skjutgevär icke för tillfället kunde i anseende
till regnet begagnas. Slutet af Öfverläggningen blef,
att just som störtregnet slutade, störtade hela polska
hären i sporrsträck på flykten. Svenskarna skyndade
efter, togo 4,000 öfvergifna förrådsvagnar och nedhöggo
1000 af de flyende fienderna. Jagten fortgick i ilere
dagar, och obehindradt, och ända till Krakaus portar.
Äfven dessa voro i villervallan lemnade ostängda och
obesatta. Två serskilda gånger hade svenska förtroppar
kunnat intränga, men vågade det ej af fruktan för
bakhåll och i anseende till sitt eget ringa antal. På
mindre än 14 dagar hade svenskarna från Warscbau
framträngt ända till Krakaus murar. Det berättas, att den
outtröttlige Karl Gustaf har, på den enda dagen vid
Czarnowa, tröttridit icke mindre än 10 hästar.

Den andre konungen, den olycklige Johan
Kasi-mir, gjorde ännu ett försök. Vid elfven Donietz, i en
stark ställning bakom träsk och hålvägar, hade han
samlat 8,000 man. Karl Gustaf ilade dit. Smålands
ryttare bröto först genom passet, de andra svenskarna
efter. Polackarna försvarade sig i början tappert nog,
men blefvo snart slagne och jagade på flykten. Nu
hade Johan Kasimir intet hopp, ingen här, nästan
intet rike mer. I förtviflan och beledsagad af blott
några få trogna, flydde han in åt Karpatiska bergen och
derifrån genom Ungern till schlesiska staden Oppeln.
Det sades, att han ville nedlägga spiran och begifva
sig i kloster.

Denna flykt blef tecknet till allmän upplösning.
Johan Kasimir öfvergaf sitt land och sitt folk; derföre
ansågo sig båda hafva rättighet att öfvergifva honom.
Befälhafvaren i Krakau, den tappre Czarnecki, öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/11/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free