- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
139

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och klagorop. Öfvermannad och sårad, niåste han dock
sluteligen uppgifva fästningen. Karl Gustaf sökte
vinna en så utmärkt krigare och lät Wittenberg skrifva
och skref sjelf till honom bref, fulla af beröm och
löften. Czarnecki tycktes lyssna till de vackra orden;
men sökte derunder tillfälle alt jemnte en hop folk och
kanoner smyga öfver schlesiska gränsen till Johan
Ka-simir. Svenskarna märkte afsigten och gensköto tåget.
Czarnecki måsle lemna kanonerna, största delen af hans
folk gjorde uppror och öfvergingo till svenskarna, och
blott med några få trogna lyckades han slutligen
framkomma till sin konung. Af denne försedd med mynt
och fullmagt, återvände han snart till Polen, uppreste
folket, samlade troppar, ordnade försvaret och blef för
svenskarna en ytterst farlig fiende, hvars bragder vi
ofta skola framdeles i dessa berättelser möta.

Czarnecki var en man af stora egenskaper; en
fosterlandskärlek, som ej skydde någon uppoffring; en
ihärdighet, som aldrig tröttades, aldrig misströstade; en
fintlighet, som aldrig saknade medel; en beslutsamhet,
som aldrig skyggde tillbaka vid deras användande; ett
hjerta, som aldrig fruktat, och sluteligen en känsla för
heder och mensklighet, hvilken, om den ock hade sina
fläckar, likväl vida öfverträffade allt, hvad hans
landsmän under detta krig i sådant hänseende visade.

polackarnas uppresning mot svenskarna.

Polackarnas resning mot svenskarna hade öfver allt
samma orsaker och utbröt derföre öfver allt ungefär vid
samma tid och på samma sätt, nemligen, genom
lönnmord och öfverraskningar; först i mindre, sedan i större
grad. Deraf utvecklades inom kort det bittraste hat
emellan båda folken. Polackarna betraktade
svenskarna som orättvisa och roflystna främlingar, och
betraktades tillbaka som falska och förrädiska löflesbrytare.
Harm gjorde helvete, och snart blossade öfver allt det
ohyggligaste dolkkrig, med uppräden nästan lika afsky-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/11/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free