- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 11. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 1 /
156

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■välstånd och krislelig frid. — Till polackarnas ära må
nämnas, att vi icke funnit någon enda, som lålit
judas-penningen locka sig. Tvärtom, kungörelsen
betraktades som krigsförklaring på lif och död, och hvarje
försoning mellan Karl Gustaf och polackarna var ifrån
denna stund alldeles omöjlig.

ARVID WITTENBERG I WARSCHAU.

Redan i början af Maj blefvo de underlägsna
svenskarna jagade från fälten kring Warschau, och Paul
Sapieha med sina lithauer beraude staden. Dennes
för-skansningar voro ganska svaga och utgjordes på måDga
ställen endast af pålverk. Besättningen tycks hafva
varit högst 3,000 man, deraf häliten sårad eller sjuk.
Men den öfriga häliten bestod af svenska kärntroppar,
anförda af Johan Wrangel, Henrik Horn och främst af
deu gamle, mångpröfvade Arvid Wittenberg. Det
säges hafva varit för tjugonde gången, som denne nu
förde befälet uti en belägrad stad. I öfvermod och
oerfarenhet rusade lithauerna flere gånger mot vallarna, men
svenska kanonkulorna nedslogo dem till hundradetal, så
att de snart ej mer vågade dylika försök. Då började
Wittenberg från sin sida göra utfall mot deras illa
bevakade läger, och det nästan alltid med lycka; en gång
voro svenskarne nära att i dess eget tält öfverraska och
tillfångataga den druckna anföraren Sapieha sjelf.
Li-thauernas öfvermod försvann slutligen så helt och
hållet, att de efter bästa vett och förmåga förskansade sitt
eget läger och derinom buro större farhåga för
svenskarna, än dessa för dem. Wittenberg lät emellertid
så mycket som möjligt förbättra Warschaus fästningsverk.
Det behöfdes, ty den 19 Maj kom polska konungen
med en ganska betydlig krigshär, hvilken dagligen
ökades, så alt den i flera veckors tid utgjorde 120,000
man. Johan Kasimir uppfordrade staden genast, men
Wiltenberg gaf ett vägrande svar. Polackarna började
den hårdare belägringen med anfall på anfall, men för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/11/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free