Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån de gjorde mycken skada. Svenskarna Wrangel
och Jakob Kasimir De la Gardie, samt preusssrne Sparre
och Waldeck, skickades mot skogsdungen, hvilken de
efter en häftig kamp lyckades intaga. Nu skulla
svenskarna från sin sida angripa sjelfva lägret* Men
emellertid hade kurfursten på högra flygeln märkt, huru
en stor del af polackarnas artilleri var lemnadt helt och
hållet försvarslöst. Han skyndade genast dit och tog
det utan motstånd. Polska fotfolket på den sidan
vågade ej heller längre försvara sig mot de påträngande
preussarna, utan begärde underhandla. Det säges, att
hertig Adolf Johan vid detta tillfälle på något sätt
fördröjt kurfursten, så att polska fotfolket fick tillfälle
smyga undan. I stället för alt underhandla hastade det
nemligen öfver Weixelbryggan till vestra sidan. Ej nog,
alt det sålunda öfvergaf sina stridsbröder; det började
äfven upprifva bron efter sig, hvarigenom högra flygeln
blef afskuren och ställd ensam mot hela förenade hären.
Vid anblicken af venstra flygelns försvinnande,
började den högra genast blifva orolig. Johan Kasimir
hade under hela striden uppfört sig på ett för honom
hedrande sätt och vidtagit flere åtgerder, som blifvit
af kännare berömda. Nu, i det farliga och afgörande
ögonblicket red han omkring än till quartianerna, än
till heloterna *) och sökte uppmuntra dem med böner,
förmaningar, löften, till och med utdelning af
penningar. Polackarna gåfvo honom med höga rop stor
förhoppning om slora bragder; men det oaktadt
gjorde de intet allvarligt motstånd utan skingrades, och
inom kort såg man hela högra flygeln i upplösning och
flykt utspridd öfver fälten. Striden var ohjelpligen
förlorad, och Johan Kasimir skyndade öfver Weixeln till
Warschau, till den förut flyktade venstra flygeln. Han
hoppades att med denna sednare kunna hindra
svenskarna från att öfvergå floden och angripa
hufvudsta-den. Men Karl Gustaf ryckte genast till stranden och
*) Kallas äfven HoIIotter och tyckas hafva varit lifegna,
beväpnade med påkar, liar, på sin höjd med sablar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
