Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom tillintetgöras. Men företaget misslyckades helt och
hållet.
Man begagnade emellertid tillfället af båda
konungarnas grannskap och började fredsunderhandlingar.
Po-lackarna längtade efier lugnet och voro mest i behof
deraf. För att vinna denna deras önskan erböd Johan
Kasimir att nedlägga sin tittel och sina arfsanspråk på
så väl Sverges rike, som Wasaslägtens dervarande
arf-vegods; och å statens, att afstå från aila anspråk på
det af svenskarna innehafda Liffland. Han begärde blott
rättighet att i sitt vapen föra de tre svenska kronorna,
dock endast som minne af sin svenska konungabörd.
Men Karl Gustaf fordrade dessutom någon så kallad
ersättning, åtminstone West-Preussen, och lät verkeligen
just i detsamma af Marienburg och kringliggande nejder
hylla sig som arfkonung. Polackarna, hvilka först efter
hundraåriga, hältiga strider hade lyckats eröfra det för
dem sä vigliga West-Preussen, ville alldeles icke höra
omtalas dess afträdande ulan förklarade, att de häldre
skulle kämpa till sista man. Fredsunderhandlingarna
afbrötos och kriget och dess förbittring tändes ånyo.
Den 2 Mars utgaf hela polska hären ett öppet bref,
bvaruti på det bittraste klagades öfver svenskarna och
serdeles öfver Karl Ouslaf, hans eröfrings- och
pen-ningelyslnad, hans tyranni, oärlighet, brutna löften,
m. m., hvarföre polska hären förklarade honom och
alla hans hjelpare för polska fäderneslandets fiender.
Med böjda knän och liflig cd lofvade hvarje polsk
krigare att med uppoffring af lif och gods och ända
till sislä andcdräglen söka på dessa främmande
freds-störare hämnas det oskyldiga blodel, o. s. v.
ynder förra året bade emellertid både Karl
Gustaf och svenska tropparna fått mycken afsmak för ett
fälttåg i det inre a( Polen. Dessutom började man med
tämlig visshet förutse ett anfall från Danmarks sida.
Konungen trodde derfore säkrast att tills vidare stanna
qvar i Preussen och trygga dettas besittning; men att
under tiden sysselsätta polackarna genom andra fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
