Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under generalmajoren Paul Wiirtz. Denne satte genast
fästningsverken i godt stånd och samlade betydliga
både mun- och krigsförråder. Vintern emellan 1655 och
1656, när polackarna aflöllo ifrån Karl Gustaf, blef
staden angripen af en hop troppar under Dembinski.
De gjorde sin sak icke bättre än, att Wiirtz vid ett
utfall öfverraskade lägret, nedhögg en stor bop
polackar och jagade de andra på flykten. Dembinski och
hans förnämsta höfdingar blefvo, rusiga och solvande,
tagna ur sina sängar och förda som fångar till staden.
Så slutades den första polska belägringen af Krakau.
Drifven af blygsel och harm öfver detta uppträde,
hade Dembinskis slägtiuge, Mikael Zebrzydowski, kort
derefter samlat en stor del af Lill-Polens adel och
troppar samt börjat dermed belägra Krakau, i det säkra
hopp att återeröfra staden. Men polackarnas angrepp
blefvo med förlust tillbakaslagna, hvaremot svenskarna
hade mycken framgång. Några veckor efter midsommar
1656, gjorde Wiirtz ett större utfall, hvarvid de
kring-ströfvande polackarna blefvo öfverraskade, slagne och
åt alla håll undanfösta. I detsamma kom underrättelse
om svenskarnas seger vid Warschau, och de skingrade
belägringstropparna vågade ej vända tillbaka till sitt
företag. Så slutades polackarnas andra försök emot
Krakau.
Under förvirringen efter slaget vid Warschau,
hade Wiirtz till en tid temligen fria händer, hvarföre han
ock sommarn och hösten 1656 ströfvade obehindradt
omkring uti nejden. Att se den lilla svenska styrkan,
långt skild från de sina, likväl nu nära år och dag
innehafva en af Polens hufvudsläder, till folkmängd
mångdubbelt större än den främmande besättningen;
detta kunde ej annat äu harma och förtreta polackarna.
I medlet af Oktober 1656 samlade sig under
Lubo-mirskis ledning all adeln från woiwodskaperna Krakau
och Sendomir. Dessa förbundo sig medelst skriflelig
och dyr ed, att tillsammans angripa Krakau och ej
vika derifrån, förrän staden blifvit återtagen. I början af
November framryckte den adeliga skaran i spetsen löj; sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
