Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utfall och söka drifva svenskarna tillbaka. Undertiden
kunde man beväpna och till försvar ordna studenter,
gesäller, borgare, bönder, och det till ett antal, långt
större än hela den angripande svenska hären. Konung
Fredrik gillade förslaget och ville i egen person
deltaga i verkställigheten; men rådet afstyrkte alltsammans
såsom för mycket vådligt. Det ansågs nästan omöjligt att
kunna motstå en allvarsam belägring af de härdade och
krigsvana svenskarna. Trampes utfall med det
sammanrafsade Köpenhamnsfolket skulle af nämnde skäl
lätt kunna misslyckas och då medföra än större
modlöshet, missnöje, kanske uppror och fullkomlig
oförmåga att göra svenskarna ens något motstånd. Kela
dagen fortforo öfverläggningarna härom. Slutet blef att
söka fred, äfven med de hårdaste uppoffringar.
Nu börjades nya underhandlingar i byn Tostrup,
ett stycke vester ut från Köpenhamn. På svenska
sidan infunno sig Sten Bjelke, Corfits Ulfeld och
sekte-raren Ehrensteen; å danska, Gersdorf och Kristen
Scheel, som medlare fransmannen Terlon och
engelsmannen Meadowe. Svenskarna ville begagna lyckan
och vidhöllo fördenskull de vigtigaste af sina förra
fordringar. Danskarna prutade naturligtvis emot, kanske
också i hopp att under uppskofvet hinna skaffa någon
hjelp. Men Karl Gustaf påskvndade afslutandet
medelst hotelse att eljest angripa Köpenhamn; och till att
gifva mera eftertryck deråt, red han alla dagar kring
vallarna, likasom för att undersöka läget och utse stället
för den blifvande stormen. Vid så tvingande
förhållanden blef underhandlingen icke långvarig, och snart
återstod endast frågan om Trondhjem. Karl Gustaf
hade befallt sina ombud att i yttersta nödfall afstå
i-från denna fordran. Konung Fredrik deremot hade
befallt de sina att bevilja densamma, men också blott
i yttersta nödfall. Om nemligen svenskarna envist
yrkade på denna punkt, skulle danskarna resa sig upp
och gå ifrån bordet, likasom afhandlingen vore
afbru-ten; men om ej heller detta hjelpte, skulle de slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
