Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längden på deras stegar, till och med dagen för
stormningen, och lemnade om alltsammans fullständig
underrättelse åt konung Fredrik. Alla nödiga försvarsanstalter
hlcfvo nu vidtagna, och hland annat upphöggos isvakarna
till större hredd än svenska lyftbroarnas och
stormstegarnas längd. At enhvar af besättningen anvisades plats,
och öfver gatorna spändes jernkedjor, ty man var beredd
att försvara sig i det yttersta. — Omöjligt är att
be-skrifva rörelsen i Köpenhamn qvällen före stormningen.
Alla visste, hvad under den kommande natten förestod,
och männerna åto, som många trodde, den sista
qvälls-varden tillsammans med makar, mödrar, systrar och
barn. Känslorna växlade mellan oro och hopp, mellan
ångest och ett segerbådande mod. Det sista tyckes hafva
varit allmännaste sinnesstämningen, och, när
aftonmåltiden var slutad, bundo männerna fälttecknet, en livit
näsduk, kring halten, fattade vapnen, togo afsked af de sina,
och skyndade ut till vallarna. — Qvinnorna
qvarlemna-des; men många af dem i stället för att tillbringa
natten under qvidande och förtviflan, beredde sig att
deltaga i försvaret; och man såg borgarhustrun, efter
mannens bortgång, sätta på elden sin största kittel och deri
uppkoka vatten, samt sedan med sina pigor bära den
till vallen för att öfver de stormande fienderna uttömma
dess brännande innehåll.
Klockan 1 om natten uppbröto svenskarna från
lägret, och enhvar tågade till sin plats- Konungen deltog
ej sjelf i stormen utan stannade ett stycke derifrån, för
att leda det hela. Nu kom Fabian Fersen med första
svärmen och främst i spetsen här som öfverallt drefvos
en mängd sammanfösta seländska bönder, hvilka tvungos
att bära broar och stegar och tillika mottaga första
kulregnet. Svenska tropparna voro vid godt mod och gingo
som till en väntad seger, sjungande mot fienden. Men
i hoppet att öfverraska denna sednare fann man sig
genast bedragen. Danskarna voro alla på sinq platser.
Redan på afstånd blefvo svenskarna mottagna af
kanonkulor, och när stormfolket kom än nurmare, öppnades från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>