- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 12. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 2 /
123

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag ickc mottaga del! Jag undrar, alt ni engelsmän,
som ändå viljen vara mina vänner, underslån eder
att föreskrifva mig lagar. Jag vilt gerna mottaga
eder som fredsmäklare, men alldeles icke som domare.
_ Men eder, fortfor han, vändande sig till
holländarna, i, som ären mina fiender, eder vill jag alldeles
icke hafva till fredsmäklare. Derpå än mera uppbragt,
vände han sig till båda, och sade: 1Si lilen på cdra
flottor och vågen sålunda föreskrifva mig lagar och
villkor; men, och härvid trädde han två steg tillhaka
och slog handen på svärdet, med delta milt svärd skall
jag sönderhugga alla edra planer. Fören hastigt edra
floltor ifrån Kronenborg; eljest låter jag skjuta dem
i sank. Förgäfves sökte ombuden blidka honom; de
måste aflägsna sig efter att i en mängd personers
närvaro hafva blifvit på anförde sätt behandlade.
Danskarna gladdes och väntade, att svenska konungens
för-hetsuing skulle beveka England och Holland att skaiTa
Dannemark än bättre villkor. Brandenburg och Österrike
sökte äfven törmå handelsstaterna dertill. A andra
sidan och oaktadt ofvannämnde uppträde, bemödade sig
Karl Gustaf att med serdeles lysande löften locka
Holland till sitt parti. Men båda sidornas bemödanden
voro förgäfves. Sjömagterna vidhölio orubbligt sitt en
gång fattade beslut. Deras flottor lågo i sundet,
vaktande, mrn overksamma. De hade i April och Maj
kunnat hindra Wrangel från att eröfra några bland
småöarna; de hade i Juni kunnat hjelpa kurfursten
med den förenade hären öfver till Fyen; de hade
under hela året kunnat hjelpa svenskarna eröfra
Köpenhamn; men de hjelpte ingendera, utan hotade båda
och hundo sålunda äfven bådas bänder. Detta var
hufvudorsaken till den slapphet, hvarmed kriget fördes
under sommaren 1659.

Af detta dröjsmål var dock Dannemark den
ojem-förligt mest lidande parten ; ty för svenska tropparnas
underhåll hlefvo både Fyen och Seland alldeles
ut-merglade. I Köpenhamn var bristen tidtals så stor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/12/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free