Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
OM KONUNG KARL DEN TIONDE GUSTAF.
Konung Karl Gustáis anletsdrag vittnade om
lynnet och själsegenskaperna. De blåa, lifliga ögonen
voro framstående, djerfva och befallande, hvilket
uttryck, jemnte en hög grad af beslutsamhet också
hvi-lade öfver munnen och de stora läpparna, ja öfver hela
ansigtet. Nedra delen af detta sedeare var i
förhållande till det öfriga ganska stor och bred och medförde
det uttryck af grofhet, som ofta åtföljer dylika
ansigts-former. Hyen var mörklaggd, och det likaledes svarta
håret föll rundt omkring hufvudet ned på axlarna; ett
förebud till de snart i bruk kommande perukerna.
Öfver munnen sågs en smal, mörk strimma, den sista,
försvinnande lemningen af de rika pip- och
läppskäggen i Gustaf Adolfs, och de ändå yfvigare, ned på
bröstet gående hakskäggen under Johan den tredjes
och Gustaf Wasas tider.
Helsan var ej stark och försvagades än mer i mån
af tilltagande fetma. Med en kroppslängd under
medelmåttan, började nemligen Karl Gustaf redan omkring
sitt tjugufemte år lägga på hullet så starkt, alt hans
korta och runda kroppsskapnad ingaf Kristina motvilja
och lockade hennes tunga till speord. Under sista åren
ökades omfånget så? att konungen deraf både
vanställdes och besvärades; men det oaktadt var han i hög
grad verksam, vig och rörlig, och det nästan mer än
någon annan svensk regent.
Själslörmögenheterna voro ganska stora; minnet
outtröttligt, likaså lusten och förmågan alt arbeta. Han
tålde ej ordet bcqvämlighet, än mindre sjelfva
egenskapen; och detta hvarken hos sig eller andra. Under
fälttågen hade han befallt omgifningen, alt när b äldst
på nallen ett angeläget ilbud kom, eller behöfde
af-sändas, skulle man genast väGka honom; och när sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
