Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skytte en annan gång talade om adelns afskafiande,
svarade Karl Gustaf: jag har dock hört, all salig
konung Gustaf Adolf en gång sagt: ««’ ett land ulan
aadel blifver konungen antingen allt eller intet;
en-«väldig, om han har förmåga dertill, eller folkets
vgäck, om han är en lappare. Derföre måste adel
«finnas såsom vågbalk mellan konung och folk.»
Sådan var den ställning, Karl Gustaf som konung
intog i förhållande till sina fordna anhängare och
lof-talare bland folkpartiet under drottning Kristinas tid.
Orsaken till denna förändring var följande. Karl
Gustaf trodde sig märka, alt Bengt Skytte, Messenius,
Terserus med flere, hvilka, så länge drottning Kristina
satt vid styret, tadlade hennes regering, men deremot
berömde och prisade honom, tronföljaren; han trodde
sig nemligen märka, att detta skedde icke så mycket
af tillgifvenhet och förtroende iör hans egen person,
utan fast mer i afsigt att skjuta honom framför sig och
genom honom åstadkomma en rubbning i det bestående
samt en villervalla, under hvilken de kunde, med
åsidosättande af både regenten och tronföljaren, förbereda
sitt åsyftade folkvälde. Denna Karl Gustafs
öfverty-gelse jemnte den omständigheten, att han numera sjelf
blifvit konung, var det, som helt och hållet ändrade
hans förhållande till folkpartiet.
Med samma allvar och kraft afvisade han fåväldets
försök. Den adlade professor Vexionius Gyldenstolpe
i Abo hade i statsvetenskapen utgifvit en lärobok, hvari
han påstod: all riksdrotsen vore en slags vice konung,
hvilken borde erinra den verkliga konungen om
dennes skyldigheter; samt uppdrog vidare en skilnad
emellan så kallade medelbara och omedelbara vndersåtare.
Detta sednare var just, hvad högadeln önskade få
antaget. Per Brahe berömde också boken inför Karl
Gustaf och visade som profstycke stället om de
medelbara och omedelbara undersåtarne. Karl Gustaf läste
raderna och slängde boken i väggen, sägande: i
haf-ven i Gyldenstolpe en eder välmenande man; men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
